Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fjerde häftet, april - Studier öfver våra folkvisor från medeltiden. 1. Hedendomens poetiskt-religiösa verldsbetraktelse och dess ombildning genom kristendomen. (Forts.) Af P. A. Gödecke
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
vackraste visa om denna kärlekens frälsande kraft, som vi på
svenska ega, torde vara visan om »Nils Lagesson»:
»Och grant vet jag hvar skogen är,
Som kallas Apella linde;
Derinne spela de fagraste djur,
Som kallas hjorten och hindeu.
Medan svennen må den vänaste vinna.
Der inne spela två lustiga djur,
Som man kallar hjorten oeh hindeu;
Der efter går Herr Nils Lagesson,
Han aktar den hinden att vinna.
Medan nu Nils Lagesson flätar en snara af gyllene trådar för
att oskadd fånga den hinden, så omskapas tärnan af sin
stjuf-moder för andra gången. Hon är nu »en villande hök, som flyger
så högt upp i qviste». Herr Nils får nu det rådet, att med en
blodig brå (= åtel) söka fånga höken.
»Så skar han den bråden ur sitt bröst,
Och kastar så högt upp bland qvistar;
Så ynkeligt lät den vilda hök,
Att den adre han så skulle minsta.
Höken tog den blödande brå
Och satte sig på en tufva;
När han hade ätit den bråden upp,
Så var han en stolts jungfruga.
Så taga de nu h varand ra i famn
Med begges deras goda vilja:
Den är icke född eller födas kau,
Som oss båda skall åtskilja.»
Blott den, som offrar för den älskade sitt hjerteblod, mäktar
frälsa henne från allt ondt, tyckes vara folkdiktarens mening.
Samma tanke är själen i många dylika visor, hvilka vi här nödgas
förbigå, efter att blott hafva angifvit det allmänneligaste af deras
innehåll. Än är det en jungfru, som blifvit förvandlad till en
lind; än är det en yngling, som dväljes i skepelsen af en björn,
varulf eller lindorm. Men alltid är det kärleken, som frälsar och
förvandlar dessa olyckliga. Folkvisan har öfverhufvud sin
egendomliga erfarenhet af tingens gång. öfver trolldom och naturens
element segrar alltid kärleken, blott i kampen mot menniskors
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
