Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fjerde häftet, april - Studier öfver våra folkvisor från medeltiden. 1. Hedendomens poetiskt-religiösa verldsbetraktelse och dess ombildning genom kristendomen. (Forts.) Af P. A. Gödecke
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
som möta oss i jättarne och i elementarandame. De förra med
sina oformliga, bålstora gestalter stå ännu helt och hållet på den
lägre naturens ståndpunkt. Ledda blott af de första drifterna,
veta de icke af någon skilnad mellan godt och ondt. »De äro
blott vilda som sjön och fjället», säger prof. Hauch. Men denna
deras vildhet återhålles gemenligen af ett slags säflig, obetänksam
godmodighet, liksom många af de mest muskelstarka djuren äro
tålmodiga och sålunda lättast för menniskan att leda. En sådan
varelse är vår visas hafsman. I necken se vi åter typen för en
elementarande. Han är af vanlig, mensklig storlek, oftast skön.
Hans drifter ha eldats till passioner, och han brukar förtrollande
list och lömskhet, der *hafsmannen helt klumpigt brukar sin styrka.
Derför är också hafsmannen genom sin godtrogenhet lätt att
besegra; då derimot necken blott kufvas genom en trolldom, starkare
än hans egen. I det hela betraktas derför hafsmannen såsom
temligen oskadlig; då derimot folkfantasien i necken tecknat en
varelse, som i rot och kärna är af samma slag som den skottska
folkdiktens »Deamon-Lover».
Det är klart, att jättarne förr eller senare skulle få en komisk
anstrykning. Vårt folk har i alla tider haft sinne för en något
skroflig och råbarkad humor, som redan framskymtar i Eddans
teckning af jättarne, och än mer utvecklas i medeltids visornas.
Vi meddela såsom profbitar ur den svenska visan om »Esbjörn
Prude och Ormen Stark» följande replik till jätten Bruse:
»Hästeman och bockaragg,
Det hänger i din bringa;
Du har naglar som bockahorn
Och femton på hvar tinger.
Och uti dina ögon
Flytande holmar två;
Än ä9t du det fulaste troll,
Jag nånsin med ögon såg.» I
I Eddan äro jätteqvinnorna ännu icke så frånstötande. En
utaf dem, Skade, Thjasses dotter, blir till och med maka åt guden
Njord. I medeltiden tyckes imellertid den qvinliga rasen ha
betydligt försämrats. I en norsk visa möter oss en jatteqvinna,
hvilkens näsa liknas vid nötfejset, medan munnen ser ut som ett
svintryne. Gemenligen möta de oss i svenska och norska visor
vid en utbrunnen eld, i hvars aska de påta med näsan. Och i
den svenska visan om »Bergtrollet» heter det:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
