Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fjerde häftet, april - Luther i hans betydelse för vår tid. Af Carl von Bergen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
några tänkvärda yttranden till den närvarande kyrkliga ställningen.
Yi lemna här ordet åt honom sjelf, med erinran derom, att hans
åskådningssätt i väsentliga punkter sammanfaller med de tankar,
som redan förut blifvit uttalade i denna tidskrift rörande
sambandet mellan reformationstidehvarfvets idéer och vår tids religiösa
brytningar.
»Den kyrkliga frågan», säger författaren, »har i våra dagar
erhållit en sådan vigt och utsträckning, att hvarje tänkande
men-niska, som med deltagande följer det religiösa och kulturhistoriska
framåtskridandet, måste egna henne en spänd uppmärksamhet.
Till och med de hittills likgiltiga finna sig uppfordrade, att
åtminstone i någon mån begrunda de kyrkliga angelägenheterna, och
den tidpunkt torde ej vara aflägsen, då ingen mera skall
undandraga sig pligten, att både åt sig utbilda en bestämd religiös och
kyrklig öfvertygelse samt att söka göra densamma gällande i
partiernas kamp.
Denna vår tids kamp på det kyrkliga området är en strid
mellan grundsatser, nämligen kristendomens och samvetsfrihetens
á ena sidan och å den andra kyrkodespotismens, prestväldets;.
ytterst sålunda mellan kulturen och barbariet. Stridens slutliga
utgång kan omöjligen vara tvifvelaktig. Det är ej möjligt att
tillbakaflytta solvisaren på verldshistoriens ur, äfven om det låter
sig göra, att för någon kort tid dölja den andliga frihetens sol
bakom en osund dimma, och inbilla sig, att hon ej lyser, derför
att hon för tillfället ej är synlig.
Ett är visst: det gifves ingen annan lösning af den dagligen
växande förvirringen inom kyrkan, än den, som anvisas oss genom
de verldshistoriska händelsernas egen utvecklingsgång.
Reformationen är den vändpunkt, från och med hvilken kyrkan, betraktad
som en teokratisk anstalt, faktiskt inträdt i sin upplösningsprocess,
och den religiösa frihetens tidsålder tagit sin början. Men emedan
reformationen gjorde halt alltför tidigt, emedan hennes andliga
spännkraft förlamades redan vid de första försöken till en högre
flygt, emedan hon till stor del blef sin egen bestämmelse otrogen,
kom hon ej utöfver de första försökens ståndpunkt, hvaraf följden
blifvit, att det sedan ett hälft århundrade tillbaka lyckats den
teokratiska åsigtens representanter att göra de reformatoriska
grundsatserna verldsherraväldet stridigt.
Mot dem som nu med ovilja vända sig bort från de
konfessio-nela restaurationsförsöken, riktas ej sällan den förebråelsen, att de
vilja införa »en ny religion.» Det kunde verkligen tyckas, som
hade reformationens forne bekämpare — en Eck, en Miltitz, en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
