Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fjerde häftet, april - Luther i hans betydelse för vår tid. Af Carl von Bergen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Cajetanus — stått upp igen ur sina grafvar. Äfven Luther måste
ju uppbära beskyllningen, att han ville stifta »en ny religion», som
hade ingenting gemensamt med kristendomen, mer än namnet.
Men sanningen är, att vi ej vilja veta utaf någon annan religion
än just den, som Luther med de honom till buds stående medlen
sökte på nytt upplifva och göra till det fasta rättesnöret for
men-niskans handlingar. Med rätta skiljer man dock i Luthers
reformatoriska verksamhet mellan tvenne till skaplynnet helt olika
perioder. Under den första perioden följer han, efter en längre
tids oklarhet och vacklande, dragningskraften hos den nya princip,
som beherskade honom: bilden af en kyrka, som, obesmittad af
konfessionalismens förvrängningar och hierarkismens orenhet, vore
ett troget uttryck af kristendomens sanna väsen. En sådan kyrka
var Luthers ursprungliga ideal; men hans tro på detsamma led
under den senare perioden af hans lefnad en betydande rubbning.
De idéer, han förfäktade, ville ej taga kött och blod.
Luthera-nismens kyrka erhöll småningom ett från stiftarens tidigaste
planritning väsentligen afvikande utseende; ty ingenting kan vara mera
främmande för den äkta protestantismen, än det med den andliga
ofriheten nära förbundna statskyrkovälde, hvars första
grundläggning Luther bevitnade vid en redan framskriden ålder.
Det närvarande tillståndet inom staten och kyrkan innebär
en kraftig maning till oss att åter upplifva minnet af en man
sådan som Martin Luther. Måhända äro de faror, som nu
om-gifva oss, ännu mera hotande än de Luther med okufligt mod
vågade trotsa, och hvilka han äfven till någon del lyckades
öfver-vinna. Hans verldsåskådning var visserligen i mycket olik vår
nuvarande. Hans fantasi slog en djerf brygga mellan himmel och
jortj, och i andanom såg han en gudasänd räddare nedstiga från
himmelen. Ännu blott en sista strid, manligen genomkämpad —
och härlighetens herre skulle segrande sätta foten på »den gamle
fiendens» drakhufvud. Då finge man se det förflutnas redan murkna
samhällsbygnad störta samman i spillror, och en högre
verlds-ordnings annalkande bebådas genom den evangeliska sanningens
och frihetens strålande morgonrodnad.
Luthers glänsande dröm har ej gått i uppfyllelse. Kunde
han nu nedstiga från de saliga andames regioner, för att, efter
mer än trehundra år, anställa mönstring inom sin kyrka — hvilken
öfverraskande syn skulle ej då möta hans öga! Han skulle finna,
huru påfven och den romerska hierarkiens banérförare häftigare
än någonsin smäda och fördöma den sak, hvars rättmätighet han
med lågande vältalighet sökte inskärpa, och huru de sanningar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
