Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fjerde häftet, april - Luther i hans betydelse för vår tid. Af Carl von Bergen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
för hvilka han vågade sitt lif, fått en plats i den bekanta p&fliga
encyklikans »förteckning på vår tids förnämsta villfarelser.» Och
om han då såge sig omkring efter män af en med hans egen
befryndad sinnesart, med oförskräckt sinne och redligt uppsåt,
redobogne att, utan sjelfförhäfveise eller menniskofruktan, i
förnuftets och kristendomens namn träda upp imot prestväldet —
huru länge skulle han då ej nödgas söka, innan han påträffade
dem! Och än vidare: hvad skulle han väl säga om tillståndet inom
den tyska protestantiska kyrkan och om hennes hållning gent imot
den romerska ligans anlopp? Hvad om den djupa splittring, som
råder mellan kyrkolärans män och nationens bildade klasser? Luther
frigjorde vårt folk från det klerikala oket; men nu skulle han
nödgas åse kyrkomatadoremas beställsamma äflan, att i
församlingarna på nytt befästa »embetets» herravälde. Huru? dessa
lutheraner, som ej mäkta tygla sina egna hierarkiska lustar, skulle
vara i stånd att skydda vår kyrka mot Roms stämplingar? Dessa,
hvilka såsom ett affall från kristendomen brännmärka den fria
forskningen i skriften, tillika med bemödandet att utjemna
tve-drägten mellan kyrkans lära samt vetenskapen och den moderna
kulturen, och som vilja insnöra menniskomas religiösa öfvertygelser
och samveten i ett system af läromeningar, hvilket ej ens af
reformatorerna sjelfva någonsin blifvit faststäldt såsom en för alla tider
gällande trosnorm, utan endast som ett uttryck af
åskådnings-sättet och det teologiska vetandet på deras tid — dessa män
skulle förmå att afvärja de ultramontana angreppen? Huru snart
skulle ej vår Luther på det tydligaste inse, att en protestantisk
kyrklighet af dylik art omöjligen kan ega den rätta inneboende
kraften till att leda folken på sanningens, frihetens och fridens väg!
Och dock skulle han, i trots af detta sakernas betryckta läge,
ej ett ögonblick hafva misströstat om sitt verks lifskraft och
segerrika framtid. Ty vav ej Luther en trons man, och hade han ej,
stående på sin verksamhets höjdpunkt, utstrött en ymnig sådd af
framtidsdrägtiga idéer, hvilka endast behöfde en gynsam jordmån,
for att nå sin fulla mognad? Hans missgrepp och svagheter
tillhöra det förflutna, men kärnan af hans verk är oförgänglig. Just
under innevarande tidpunkt böra vi, gent imot såväl de
katolise-rande tendenserna inom den lutherska kyrkan, som det af Luther
i principen öfvervunna påfvedömet, stadigt hålla blicken riktad på
de för alla tider giltiga religiösa sanningar, åt hvilkas förkunnande
han egnade sitt lif.»
Hvilka voro dessa sanningar? och i hvad sammanhang
framträdde de efterhand för Luthers egen uppfattning? Derom upplyser
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
