Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fjerde häftet, april - Luther i hans betydelse för vår tid. Af Carl von Bergen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
oss Schenkel i sin skildring af huru Luther i följd af
omständigheternas uppfostrande makt och sin egen andliga utveckling växte
till jemnhöjd med den stora uppgift, som genom honom skulle
erhålla sin lösning.
En hufvudsynpunkt vid besvarandet af frågan om
reformationens väsen och betydelse är dess uppfattande såsom en den
verlds-liga lifsåskådningens seger öfver den ensidigt kyrkliga. Öfverallt
i Europa hade folken länge sedan hunnit tröttna vid det tryckande
presterliga förmynderskapet; sedan statsmakten trädt i vasalltjenst
hos kyrkan, gafs ingenstädes mera någon säker tillflyktsort för
den nationela och personliga friheten. Vetenskapen var kyrkans
lydiga tjenarinna; konsten anlitades förnämligast i och för den
religiösa kultens ändamål; skolor och universitet stodo under det
högre presterskapets ledning; seder och bruk öfvervakades på det
strängaste af kyrkans tjenare, hvilka äfven såsom biktfader
inträngde i familjerna och föreskrefvo hvar och en hans tro och
handlingssätt. Talrika arbetskrafter begrofvos i klostren och
ordens-samfunden, och den skada, som derigeuom tillfogades det nationela
välståndet, var så mycket oberäkneligare, som dessa tillhåll för
lättjan ofta nog tillika voro plantskolor för lasten.
Aldrig förr i verldshistorien har det visat sig så tydligt som
då, att allt verkligt framåtskridande ytterst beror af folklifvets
sedliga- och religiösa beskaffenhet. Hade påfvedömets inflytande
ej lidit ett så stort afbräck genom reformationen skulle ej heller
Europas folk kommit i besittning af utvidgade sociala och politiska
rättigheter; vetenskapen skulle då ej kunnat tillkämpa sig sin
nuvarande oafhängiga ställning, och öfverhufvud hade hela mängden
a(f vägrödjande uppfinningar och upptäckter på naturvetenskapernas
område uteblifvit, då okunnigheten och den-dolska trögheten voro
de rådande makterna. Reformationens epokgörande bragd bestod
deruti, att genom henne staten och lekmannaståndet frigjordes nr
kyrkodespotismens bojor.
För egen del var imellertid reformatorn ej strax från början
klart medveten om, hvarthän det steg, han tagit, till slut skulle
leda honom. Då Luther d. 31 Okt. 1517 uppspikade sina 95 teser
på dörren af slottskyrkan i Wittenberg, åsyftade han ingalunda
en genomgripande reformation af kyrkan i alla hennes delar; det
beundrande jubel, hvarmed hans handling helsades i alla bildade
länder, snarare förskräckte, än gladde honom. Teserna föranleddes,
som bekant, genom aflatskrämeriets ofog; Luther benämde dem
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
