Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Femte häftet, maj - Anmälningar - Svenska fornminnesföreningens tidskrift. I, 1. Af E—g
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
följande tidens orm- och drakslingor. Dernäst fäster förf.
uppmärksamheten på de sjette århundradet e. K. f. tillhörande
guld-brakteaterna. Att dessa smycken, som öro prydda med ormslingor,
äro arbetade i Norden, anser han bevisadt derigenom, att de i
stort antal anträffats der, men att för öfrigt blott i sydöstra
England några få sådana funnits, och att de af de engelska
fornfor-skarna antagits vara ditförda från Norden eller bildade efter
skandinaviska mönster. Drak- eller ormslingor förekomma derjemtepå
andra funna fornsaker, som dels ftro samtida med brakteaterna och
dels tillhöra de följande århundradena, under hvilka den
ifrågavarande konsten uppnått en högre utveckling. Efter att ha meddelat
åtskilliga af illustrationer beledsagade märkligare konstprodukter
uti i fråga varande stil från dessa århundraden, framhåller förf. pt
en mängd runstenar förekommande, konstnärligt utförda drakslingor.
men erkänner derjemte svårigheten att afgöra, huruvida några dylika
stenar tillhörde den förkristna perioden. Den omständigheten, &u
de förekomma bland hedniska grafvar och bautastenar, anser förf.
ej bevisa, att de upprests af hedningar, då kors och böner till d*
kristnas Gud äro inristade på åtskilliga, som befinna sig i sådant
grannskap; men å andra sidan tror han icke heller, att korset
ensamt bevisar, att stenens uppresare varit kristen, alldenstum]
kors förekomma å dylika stenar så utan sammanhang med den
egentliga ornamenteringen och så betydligt sämre utförda än deooi,
att det ser ut, som om kristna tecknat dem på hedniska stamfåden
stenar, för att bereda ro åt deras själar. Förf. anser på goda skil
de flesta med drakslingor försedda runstenar tillhöra öfvergångstiden
mellan det hedniska och det kristna tidehvarfvet. Således har han
följt drakslingorna8 användande från det femte till det tionde
århundradet e. K. f. Förf. fäster uppmärksamheten på att en mängd
konstnärsnamn från denna öfvergångstid äro kända genom
inskrifterna på runstenarna, och han anför en del sådana såsom t.
ex-upplänningarna Ubbe, Bale, Osmund och Thorbjörn Skald, som alla
lemnat lysande prof på ornamenteringstalang. Ännu från slutet
af elfte århundradet eller början af det tolfte har man prof på
drakslingeornamentikens fortlefvande, men redan ett halft århundrade
förut hade bladornamentiken, som har arabiskt ursprung, inkommit
i landet. Slutligen visar förf. med stöd af de fakta, han anfört
denna konsts ursprunglighet i Norden, framhållande att hon, såsom
existerande i femte århundradet, ej kunde vara lånad af araberna
och att hon ej kunde härstamma från Irland af samma skäl, då
förbindelsen mellan Norden och Irland tycks ha börjat först omkring
800 e. E. f., hvartill kommer, att en del irländska fornsaker i
denna stil bevisligen äro arbetade af skandinaver, och att motivet
till de verkligt irländska slingorna icke tyckes ha varit drakar
eller ormar utan fåglar. Samma öfvertygelse om
drakslingeoroa-mentikens nordiska ursprung, som förf. här uttalar, hyste de talare,
som på mötet i Vexiö afhandlade frågan, såsom ock diskussions*
referatet intygar.
Det i häftet införda »Bref till sekreteraren i Svenska
Fornminnesföreningen» af professor Sven Nilsson afser att visa orättvisan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
