Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Femte häftet, maj - Anmälningar - Calderon, Trenne dramer; Ariosto, Den rasande Roland. D. 4. Af V. E. Ö.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Versen: »Stanna tänkte du dig ämna?» (sid. 202) innehåller en
obehaglig pleonasm. Pluralen »små förtret» (sid. 273) skall
svårligen vinna bifall. Sid. 409 förekommer uttrycket: »till klippans
brant, den stela», hvilket, vid jemförelse med originalet, åtminstone
ser ut som germanism.
Då vi framstält dessa iå anmärkningar mot det rent tekniska
i professor Hagbergs utmärkta öfversättning, har detta skett icke
af småaktigt begär att klandra, en förutsättning som vi på det
bestämdaste tillbakavisa, utan helt enkelt derför, att vi anse den
tid ändtligen vara kommen, då man i litterära verk af så
framstående beskaffenhet, som det hvarom här är fråga, bör kunna
påräkna språkriktighet som en sak, hvilken, så att säga, förstås
af sig sjelf. Vår mening är ingalunda, att dermed otillbörligt
stränga band skola läggas på den s. k. poetiska friheten; men, om
man gör sig besvär att granska denna frihets yttringar, skall man
snart finna, hur ringa talet är på dem, för hvilka ett giltigt skäl
kan åberopas. De äro i de flesta fall mindre bevis på en
öfver-lägsen skapande kraft, som i hänförelsens ögonblick förfar något
ovarsamt med sitt material, än just på motsatsen.
Mot det något fria bruk af Upplands-rim öfversättaren der och
hvar tillåtit sig, skulle vi känna oss frestade att protestera, om ej
i detta hänseende gärdet redan vore så uppgifvet, att det knappt
iönar mödan. Men om man rimmar t. ex. vrede med bräde (sid.
204), skepnad med väpnad (sid. 205) och häpnad (s. 262), skälet
med felet (s. 215), förlänar med menar (s. 234), belägra med segra
(s. 259), kläder med bereder (s. 260), synes oss att man ej behöfver
rygga tillbaka för att utsträcka denna frihet äfven i andra
riktningar. Skilnaden mellan a och å, mellan slutet e och t, är icke
större än den mellan e och ä. Maning och våning, aning och
haning, lena och mina äro rätt så goda rim som vrede och bräde.
Skall man då, för vinsten af några grumliga rim, godkänna en
dylik frihet, eller skall man, äfven i ljudligt hänseende, strängt
hålla på språkets kraft och renhet?
Såsom prof på, hur ovanligt lycklig professor Hagberg eljest
är i återgifvandet af äfven de svåraste versformer, tillåta vi oss
aftrycka en del af frestelse-scenen i tredje handlingen af Den
mäktige Besvärjaren. Öfverväldigad af de intryck, som en yppigt
blomstrande natur och en retande musik i förening göra på hennes af
en varm inre trånad upprörda känslor, utbrister Justina:
Du mig svarar på min fråga,
Trånadsfulla näktergal,
Du som suckande och trogen
Tolkar, sjungande i skogen,
För din brud i löfvad sal
Dina känslors ömma qval.
Tystnen fåglar! I, som klagen,
Att ej jag mig lär förstå,
Af er ömma sång betagen,
Hur en mensklig barm kan slå,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
