Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sjette häftet, juni - Är dogmen om »Guds ord» en med bibeln förenlig lära? Af Carl von Bergen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Författaren förklarar sig obetingadt underskrifva Hollazii yrkande,
att inspirationen nödvändigt måste antagas omfatta sjelfva orden
(»ipsissima verba») i bibeln; vi känna ej huruvida han, för att ej
stanna på halfva vägen, med Quenstedt o. a. antager att äfven
vokaltecknen i gamla testamentet äro ingifna af den helige ande.
Med stor ifver förfäktar hr W. den bokstafliga inspirationen al*
Pauli dietetiska föreskrift till Timotheus, att icke dricka blott
vatten, utan äfven något vin (1 Tim. 5, 23) och utbrister på tal
härom: »om det i Skriften jemte Guds ord äfven skulle tinna>
sådant, som icke är inspireradt, utan härrör från menniskor
ensamt, hvem skall då utpeka för oss det för oss nödvändiga?» Man
kan ej tydligare proklamera sitt underkännande af förnuftets
doms-rätt i religiösa mål, sin obenägenhet att låta den klara tanken,
det vakna samvetet, den upplysta sedliga takten gälla såsom
sanningens pröfvostenar. Huru annorlunda dömde ej Luther om
bibeln, då han ännu stod på sin utvecklings höjdpunkt! Huru bjert
är ej kontrasten mellan hans frimodiga yttrande rörande
Uppenbarelseboken, hans framhållande af motsägelserna mellan Paulus
och Jakob, och hr Warholms så godt som ordagrant efter Gaussen
afskrifna slutpåstående: »om man söker i dessa sextiosex böcker
och i dessa tusende kapitel, så skall man icke upptäcka en enda
af alla dessa tusentals dårskaper och villfarelser, hvaraf både
gamla och nya menskliga skrifter äro uppfylda; man skall icke en
gång finna någon motsägelse imellan de olika författarne sjelfve.
utan tvärtom samma ande, samma mening, samma åskådning,
samma tro från början till slut»1). Kräfver detta »renläriga»
Uuhaltbarkeit der altorthodoxen Inspirationslehre wird Jedem in die Au gen spriugeu,
der sicb uur die Miihe gibt sicb ein anschauliches Bild von derselbeu in> EinzeJsen
zu machen. Soll man sich denken, dass der Apostel Paulus, als er jeneo sarten,
urbaneo, von einem leisen Humor beruhrten Brief an Philemoo schrieb, nur aufzeichnete
vras der heilige Geist ibm dictirte? Denkt eine Inspirationslehre, welehe alle
Solöcis-tuen und Barbarismen der apostoliichen Schriften, alle verfehlten Constroctionen des
Paulus, alle nngenauen Citate, Differenzen in der Darstellung (und zwar in Puncten, vo
auf den Worllaut etwas aukomint, wie bei den zehn Geboten, dem Vaterunser. deu
Einsetznngsworten des Abeiidmahla), Eutlehnungen aus anderen Schrifteu, rein per*
sönliehe Urtheile und Ausdrucke u. s. v. dem heiligeo Geiste zuaebreibt, vrirklich
wurdig von heil. Geiste? Gerade die Inatanz, auf welehe sicb diese Theorie stntzt,
namlieh daa Zeogniaa dea heil. Ge is tes, iat der evidente fieweisgrund gegen aie. Wer
wirklich das Wehen und Wirken dea heil. Geistes empfundeu hat, weisa, daas derselbe
dynamiach wirkt, die wahre Eigenthiimlichkeit dea Menaehen niebt unterdrnckeod.
sondern zur höchaten Entfaltnng erschlieaaend» (a. st. sid. 666 f.)
1) Vid bestridandet af alt motsägelser förekomma mellan de bibliska iorfattarae*
åaigter och uppgifter kommer hr W. i beröring med det urgamla »crux interpretum :*
skiljaktigheten mellan syooptikernas och det fjerde evangelieta berättelser oa Kristi
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
