Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sjette häftet, juni - Är dogmen om »Guds ord» en med bibeln förenlig lära? Af Carl von Bergen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
orakelspråk ett svar? I så fall synes oss svaret vara gifvet i den
här fullt tillämpliga gamla utsagon om bibeln:
»Hic liber est, in quo quærit sua dogmata quisque;
Invenit et pariter dogmata quisque sua.»
Så beskaffad är den lära om bibeln, som i vårt land för
närvarande doceras från universitetskatedrar och i teologiska
afhand-lingar med högt uttaladt anspråk på att gälla som det sista ordet
i frågan ’). Med denna inspirationsteori %till anfalls- och
försvarsvapen draga våra teologie doktorer och professorer i härnad mot
bibelkritik och filosofi, öfverhopande deras idkare med de bittraste
tillvitelser, samt påyrka kyrkans och skolans uppbyggande på
grundvalen af en ortodox dogm, hvilken en föregående recensent
af hr Warholms arbete med rätta betecknat såsom »ett dogmatiskt
sista påskalamsmåltid och dagen (or hans korsfästelse. Med vanlig säkerhet i tonen
förklarar han, att den har rådande motsägelsen endast är »skenbar», framkonstlad
genom den »negativa» kritikens »egensinniga blindhet.» Det återstår att erfara,
huruvida hr W. skall stå fast vid denna mening äfven efter den utredning de hit hörande
frågorna erhållit genom hr N. W. Ljungbergs afhandlingar i detta och föregående
häften af Framtiden.
’) Äfven i det lärda arbetet af biskop C. O. Björling Den christeliga dogmatiken
enligt lutherska kyrkans bekännelseskrifter (2:dra upp]., Örebro 1866) finnes läran om
inspirationen framstäld på ett sätt, som i allt väsentligt öfverensstämmer med den af
hr Wprholm förkunnade ofelbarhetsdogmen. Jmfr a. s. I, s. 306 f. Då författaren
påstår, att »de nyare resultaterna på geologiens område ingalnnda strida emot
skapelsehistorien, rätt nppfattad», samt dervid åberopar sig på Knrtz’ bekanta arbete Bibel
md Astronomie, tillåta vi oas att erinra honom om, det Kurts ejelf dock medgifver, att
de bibliska skriftställarne dela forntidens oriktiga föreställningssätt i fråga om vår
jords ställning i planetsystemet Så yttrar han t. ex.: »Wir behaupten kuhn und mit
der sichern Zuversicht, dem göttlicben Charakter der heiligen Schrift und Geschichte nicht
zn nahe zu treten, dass die heiligen Männer Gottes im alten und neuen Bunde, welche
der Geist Gottes zn göttlichen Werken oder Worten trieb, gar wohl, was
naturwissen-schaftlicbe Erkenntniss betrifft, in den zu tärer Zeit herrschenden Irrtkúmem befangen
sein konnten. War z. B. in den Zeiten Josuas die Meinnng herrschend, dass die Sonne
sich mit dem gesammten Sternenhimmel in viernndzvranzigständigem Umscbwung nm
die Erde drehe, so war Josua sicherlich nicht úber diesen Irrthum erkaben; als er das
vielbesprochene Glaubenswort: »Sonne, stehe still zn Gibeon, nnd Mond, im Thale
Ajalon» — aussprach, lag dieser Irrthnm ohne Zweifel zu Grnnde.» Han tillägger:
»Ebensowenig wird es uns befremden diirfen, wenn anch anderwärts in der heiligen
Schrift die geocentrische Ånschannng zn Grnnde liegt.» — Bibelns kosmologiska
åskådningssätt låg äfven till grnnd for kyrkans länge fanatiskt fasthållna mening om vår
jord såsom verldsalltets orörliga medelpunkt. Bekant är, hurusom denna
aotikoperni-kanska medeltidsåsigt funnit försvarare äfven bland våra dagars »bekännelsetrogne».
Kurtz yttrar härom ganska riktigt: »Ein geheimer Widerwille, die heliocentrische
Lehre und uberhanpt die Ergebnisse der neaern Astronomie in die christliche
Weltan-schannng anfznnehmen, hat sich selbst in manchen Kreisen bis auf nnsere Tage vererbt.»
Framtiden. Bastd. 5. 3b
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
