Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sjunde häftet, juli - Om den skandinaviska bronskulturens ursprung. Af Sven Nilsson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
12 FRAMTIDEN. WERDE ÅRGÅNGEN. 1871. JULI.
samt kännedom om de bästa tillverkningssätt (procédés) och en
mycket utvecklad smak.
Sid. 414, 415. Hr Montelius fäster sina läsares uppmärksamhet
på den förvånande mängd af fornsaker, hörande till bronsperioden,
som endast under de sist förflutna årtiondena blifvit uppgräfda ur
Skandinaviens jord; och dock är det, som kommit vetenskapen till
godo, blott en ringa del af livad som funnits och bortkommit, och
ändå måste mycket ännu ligga qvar i jorden. - Detta, men annu
mer den stora mängd af grafliögar och begrafningsplatser, horande
till samma kulturperiod, visar oss att en stor folkmängd och under
en mycket lång tid bott här i landet och haft sina redskap och
vapen af brons och soldyrkan som religiös kult.
Hr Montelius omnämner sid. 418 de grafhögar, som förekomma
i så stor mängd på Dömmestorps egor i södra Halland; detta har
sin motsvarighet på många ställen i Skåne, der hela fält ligga tatt
öfverströdda med smärre kullar, alla hörande till bronsperioden,
och der vi på flera ställen finna ordentliga nckropoler, der hk
legat vid lik, hvartdera omgifvet med en aflångt fyrkantig ram af
kullerstenar; ett begrafningssätt som endast användes under oions-
tiden, och, som det vill synas, mest för gemenskapen, arbetsfolket
bland kolonisterna. Häraf finna vi, att den bronsbegagnande folk-
mängden varit ganska stor och sträckt sig långt upp åt vestra
delarna af halfön, och äfven något åt östra, men i synnerhet i
hela södra Skåne varit särdeles talrik. Den har utgjort en särskild
folkstam med egna bruk och egen kult. Länge har den afhållit
sig från att blandas med andra i landet boende folk, hvarföre vi
aldrig träffa något jernsvärd tillsamman med bronssvärd. Af
jernsaker från forntiden finnes här vida mindre i södra Skåne, än
af brons. Det är väl omöjligt att betvifla, att ju detta talrika, i
en stor del af södra halfön boende folk af kananeisk stam, haft
särskilta ställen för sin gudstjenst. Den lärde semitisten di
Movers, som skrifvit utförligast och bäst om detta semitiska folk,
hvilka, likasom judarne, voro mycket tillgifna sin inhemska kult,
har sökt historiskt bevisa att fenicerna, öfver allt der de i storre
antal bosatt sig, hade inrättningar för deras offentliga gudstjenst.
Bronsåldern sid. 85, 87. Dessa bestodo utan tvifvel, på de flesta
ställen, blott af några på hvarandra lagda stenar. Att sådana
offerställen varit vid Balders offersten nära Falköping, äfven som
vid offerstenen nära Flata, är otvifvelaktigt, äfven som ett dylikt
offerställe har varit vid Willfarahögen (Bronsåldern sid. 130) och
vid Kivik. Men på andra ställen hade de helt visst gudahus
(tempel), ehuru oftast bygda af trä. Ett sådant var det, som folk-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
