Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sjunde häftet, juli - Om den skandinaviska bronskulturens ursprung. Af Sven Nilsson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1871. JI’LJ.
14. framtiden, fjerde Årgången.
påminner om fenicernas grymme Baal; endast namnens tillfälliga
liudlikhet» Jag hade väntat, att innan den humane och intelligente
dr Montelius framkastat denna beskyllning för en mer än förlåtligt
stor ytlighet, skulle han hafva tagit kännedom om hvad jag i
samma ämne yttrat i skriften om Bronsåldern sid. 89 anmarkmngen,
och sid. 142 noten, och vederlagt det, om han kunnat; men detta
har han dock icke ens försökt. Samma otillständiga beskyllning,
att blott för namnens tillfälliga ljudlikhet hafva sammanblandat
två helt olika hednagudar, har redan förr en gång blifvit kastad
mot mig, från ett närbeläget håll och med samma fraser; den
hade då som nu helt enkelt sin grund i ett dubbelt missförstånd —
att ei säga okunnighet. För det första ha herrarne ej skiljt
imellan den Baal, hvars kult blifvit spridd med de sjöfarande
och kolonianläggande fenicema till det vestra och norra Europa,
och som var solens och ljusets gud, den der öfver hafven ledsagade
och lyste, och derigenom räddade dem ur många faror (Han var
en välgörande gud, åt hvilken de ofta ha hemburit gärd aftacksamhet).
(Läsaren täcktes se förklaringen öfver den karthagmensiska votiv-
taflan, Bronsåldern sid. 25 och 39) - och den grymme Moloch
de ammoniters och moabiters gud, af hvilken vi aldrig funm
- något enda spår i det vestra eller norra Europa. For det and)a
ha herrarne fått en alltför högtsväfvande poetisk föreställning om
den odinska gudaläran, som det i senare tiden blifvit modernt
att med sublima lofsånger och djupsinniga filosfemer öfver all
rimlighet och måtta upphöja. Någon gång har jag tagit mig
friheten erinra, att om man ville veta hurudan den s. k. asalaran
egentligen var, borde man taga kännedom om de kristna missio-
närernas meddelanden derom i deras missionsberattelser. Och »den
vise, fromme asaguden Balder» i all ära, fordrade dock hans dyrkan
likaså väl, som nästan all annan hednisk kult, blodiga öfter hvilket
hr M. hade kunnat finna till och med af Balders offerstem {Brons-
åldern sid. 133), hvilken talar lika tydligt om blodig kult, som den
beryktade Thorsstenen, hvaraf också ett exemplar ännu skall, enhg
folktraditionen, finnas vid en kyrka pâ en af de danska öarna
4f hvad här blifvit anfördt torde väl vara klart, att aet
funnits en semitisk Baals- eller Balderskult i Sverige likasom att
här funnits en Thorskult, och många lokalnamn och folktraditioner
antyda detta, äfvensom att en Odinskult öfvats här 1 landet
Men det skall vara modernt, säges det, att förneka tillvaron
af en personlig Odin, och att anse berättelsen om honom och
hans asar för blotta fantasibilder och dimfigurer, for hvilka mgen
verklighet legat till grund. Här finnas dock alltför många bevis 1
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
