Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sjunde häftet, juli - Om den skandinaviska bronskulturens ursprung. Af Sven Nilsson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Iß FRAMTIDEN. FJERDE ÅRGÅNGEN. 1871. JÜLT.
Jag har i korthet framstält dessa mina åsigter rörande den
s. k. historiske Odins kult, för att närmare granskas af dem som
hafva vidsträcktare kunskaper och större skarpsinnighet än jag.
Nog inser äfven jag, att Eddorna innehålla mycket som är ren
dikt, och deribland åtskilligt som antyder tidens låga ståndpunkt
i bildning; men hvad de der framstälda asagudarne beträffar, sa
har jag alltid förestält mig, att de ursprungligen varit verkliga
menniskor, som, blott genom folkets öfvertro, blifvit kallade och
ansedda för gudar. Och det gläder mig, att jag nu for samma
mening kan framställa en auktoritet, hvars vitsord mgen larer
kunna jäfva. Vår »oförgätlige E. G. Geijer», djupsinnig tänkare
och sublim skald, har gifvit samma förklaring i en ypperlig af-
handling Om den gamla svenska förbundsförfattningen {Iduna
9:de häft.), hvilken jag länge egt, men först nyligen rätt uppmärk-
sammat. — För dem af Framtidens läsare, som möjligtvis icke
hafva Iduna till hands, tager jag mig friheten att ur anförda af-
handling afskrifva åtskilliga till ämnet hörande stycken.
Sid. 229 säger författaren: »Man vet att denna religion och
lagstiftning, i den gestalt hvarunder den sedermera blef herskande,
infördes, enligt hela det gamla skandinaviska nordens samman-
stämmande mening, af Odin, anförare för en koloni, som nedsatte
sig i Upland vid Mälarens stränder... sid. 230: Svearna aro det
folk som med Odin invandrade... sid. 233: Göterna voro det
äldre folk, med hvilket de odinskå kolonisterna förbundo sig. Sid.
234: Öfver göterna har Odin genom religionen grundat sitt välde.
Af folktron förgudade hjeltar visa oss flera nationers första fabel-
aktiga häfder. I äldsta tider finner man äfven nästan öfverallt
den konungsliga värdigheten förenad med den högsta presterliga;
och denna senare karakter är i synnerhet den, hvarunder Odin
framträder. Men allt presterskap hvilar, särdeles i folkens barn-
dom, på idéen om en representation af gudomligheten, och det
ansågs i följd deraf äfven medföra Öfvernaturliga krafter. Derfore
förekommer Odin i traditionerna såsom en mäktig trollkarl, och
samma gåfvor tillskrifvas de öfriga föreståndarne för offren, hans
förnämsta följeslagare, hvilka i myten egentligen utmärkas med
denna benämning af asar, som sedermera fick en gudomlig bety-
delse, om den ej redan hade den från början, fy namnet Diai
(Dii, Divi), hvilket också tillägges dem, synes ha betydt både prester
och’ gudar —––- Att tillägga presterna gudarnes namn, an-
märker Strabo såsom en sed hos geterna–––––Således ha
äfven Odin och asarna kunnat föra de gudars namn, hvilkas prestei
de voro. Men att detta verkligen var förhållandet, bestyrkes af
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
