Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sjunde häftet, juli - Om den skandinaviska bronskulturens ursprung. Af Sven Nilsson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
OM DEN SKANDINAVISKA BRONSKULTURENS URSPRUNG. 17
det tillägg i den prosaiska Eddan, som säger: att Odin och asarna
togo sig de gamla asarnas namn, på det i framtiden ingen skulle
tvifla att de voro desamma.»
Af hvad här blifvit anfördt, är icke minsta tvifvel att ju
Geijer ansåg Balder, som i Eddan sid. 32 kallas Odins andre son
och räknas hland asarna d. ä. Odins diar eller offerprester, ha
varit en verklig menniska med kött och blod, och ingen mytisk
fantasibild, och att således, om Geijer kommit att omnämna Eddans
berättelse om Balders död, han skulle ha ansett den som ett verk-
ligt mord, begånget genom förräderi på en af Odins offerprester,
och, som det vill synas, just på en högtidsdag, som firades honom
till ära. Äfven är det temligen säkert, att om Geijer vetat att en
stor del af landets invånare under hednatiden varit Baalsdyrkare,
skulle han hafva insett att denne Odins offerprest, som bar den
semitiske gudens namn, var i odinska prestkollegiet representanten
för denna semitiska kult.
Efter denna prosaiska och som mig synes fullkomligt historiska
förklaring öfver Balder såsom Odins offerprest, torde det ej vara
ur vägen att efterse, huru han och hans död beskrifvas i den pro-
saiska Eddan. Der säges (sid. 32), att Balder är så fager till ut-
seendet och så glänsande, att allt lyser af honom; en ört, den
hvitaste af alla blommor, är så ljus, att den liknas vid Balders
ögonbryn (en underlig liknelse); »häraf må du sluta både till hans
hårs och kropps fägring». Som solens prest var han utan tvifvel,
likasom solens gud, Apollo, hos greker och romare, en ståtlig man,
och som semitisk offerprest var han klädd i en fotsid hvit mantel.
Sannolikt var han äfven till lynnet mild, from och älskvärd.
Nu berättas längre fram i Eddan (sid. 65), att Balder den
gode hade svåra drömmar att hans lif var i fara. Då tog Frigg,
hvilkens gunstling han synes ha varit, löfte af alla föremål att intet
skulle skada Balder, och derefter tillstälde asarna, d. v. s. offer-
presterna och prestinnorna i odinska gudahofvet, en lek till hans
ära, men derunder blef han förrädiskt dödad af en ovän, sannolikt
just af afundsjuka (kanske svartsjuka), hvilket ej otydligt tillkänna-
gifves i Eddan. Då blef allmän sorg och klagan i gudaförsam-
lingen; till och med Odin tog sig denna olycka mycket nära; men
isynnerhet synes Balders skändliga mördande ha gått gudahofvets
damer djupt till sinnes, och den förnämsta bland dem, Frigg,
Odins egen sköna gemål, Valhallahofvets Juno, gick så långt i sin
sorg, att hon, enligt Eddan, utlofvade sin ynnest åt den, som från
underjorden ville återföra solgudens »fagre» prest.
De bland mina läsare, som insett riktigheten af den af Geijer
Framtiden. Band 6. 2
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
