Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sjunde häftet, juli - Om litterär eganderätt, särskildt med hänsyn till de nordiska rikena. Af A. Hedin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
OM LITTERÄR EGANDERÄTT. 49
man olika meningar uttalade derom, huruvida en målning vore
ett accessorium till materialet, hvarå den utförts, och således ega-
ren af det senare äfven égaré af den förre, eller tvärtom — och
visserligen synes det gamla Rom ha haft en rätt betydlig bok-
handel; men ingenstädes i de romerska rättskällorna lärer finnas
omtalad någon uteslutande rätt till en skrifts mångfaldigande, och
om bokhandeln onekligen var ett ekonomiskt yrke, torde detsamma
derimot blott i ringa grad kunna sägas öm de vittre eller lärde
författarnes verksamhet. Martialis har åt .efterverlden öfverlemnat
namnen å fyra särskilda förläggare af hans skrifter. Af denna
omständighet och särdeles af det sätt, hvarpå Martialis sjelf lik-
som annonserar sina epigram, har Lessing ledts till den förmodan
(jfr Zerstreute Anmerlmngen über das Epigram und einige der
vornehmsten Epigrammatisten, III, 5), att »redan på den tiden
hvarje bokhandlare hade sina egna förlagsböcker, såsom vi nu
kalla det, och ej läto afskrifva de första bästa, som föllo dem i
händerna, och till hvilka någon annan redan förvärfvat ett slags
rätt.» Det kan gerna vara, menar Lessing, att de sins imellan
förforo samvetsgrannare, än många af deras dyra efterföljare på
Lessings tid plägade göra. Det ser till och med ut, fortfar han,
som hade de kommit öfverens om olika afskriftsformater af böcker,
som hade stark afsättning: så att den ene besörjde de stora af-
skrifterna för biblioteken, och en annan små portativa afskrifter
eller handupplagor. Lessing gör här en skarpsinnig tolkning af
tredje epigrammet i första boken, visande att Martialis i denna
dikt annonserar en liten, för resor beqväm fickupplaga af epi-
grammen, utkommen i en bokhandel som hölls af Secundi Lucen-
sis frigifne, hvilkens adress i närheten af Fredens tempel noga
angifves. Den större upplagan af epigrammen besörjdes derimot
af en annan bokhandlare, Atrectus. Hans tvenne andra förläg-
gare voro Quintus Pollius Valerianus, som utgaf Martialis ung-
domsdikter, och Tryphon—Quintiliani förläggare — som utgafhans
xenier, för hvilkas höga boklådspris författaren gifver honom en
snärt. Tryphon lät nämligen för detta lilla häfte — gracilis li-
bellus — betala sig fyra sesterstier, hvilket torde kunna öfversättas
med omkring 45 öre, men Martialis finner att hälften kunde vara
nog för en skälig vinst:
— — — — poterit constaré duobus
Et faciet lucrum bibliopola Tryphon.
Lessing uppkastar den frågan, om Martialis fick någon del
af Tryphons förtjenst eller, med andra ord, om bokhandlaren-
Framtiden. Band. 6. 4
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
