Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sjunde häftet, juli - Om litterär eganderätt, särskildt med hänsyn till de nordiska rikena. Af A. Hedin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
OM LITTERÄR EGANDERÄTT. 51
än en lärd spetsfundighet af det slag, hvarpå det stora fädernes-
landet länge varit så rikt.
Under medeltiden idkades visserligen bokafskrifning till afsalu,
men det var blott detta skrifarbete, och ingalunda författaremö-
dan, som gäldades med priset för en handskrift. En af författarne
i detta ämne har meddelat ett statut af år 1323, som ålade Paris-
universitetets bokhandlare att låta, hvem det önskade, till eget bruk
taga afskrifter af verk i deras ego. Först efter att man, med bok-
tryckarkonsten, fick ett lätt medel i hand att i större antal och
till billigt pris mångfaldiga skrifter, uppkom behofvet af skydd
mot egennyttiga ingrepp i författarens eller boktryckarens väl-
fångna egendom och rätt. Från denna tid kan man datera den
litterära eganderätten i modern mening.
Också höras klagomål öfver eftertryck redan från bokpres-
sens första århundrade. Martin Luther besvärar sig flere gånger,
att boktryckare så oförsynt »röfva och stjäla hvad honom tillhör.»
Ungefär samtidigt klagar Albrecht Dürer öfver dem, som efter-
gjorde hans konstverk. Den första form, hvari nu ett litterärt
eganderätts-skydd framträdde, var privilegiets, som tillförsäkrade
viss person uteslutande rätt att utgifva det eller det arbetet och
för intrång i den sålunda privilegierades befogenhet stadgade mer
eller mindre känbara straff. Man anför såsom äldsta dokument af
detta slag ett venetianskt privilegium af år 1491; de äldsta tyska,
franska och engelska skola vara från resp. 1501,1507 och 1518. I
Sverige fick en boktryckare 1594 privil. å allt som sub tittdo maje-
statis utgafs. Ar 1630 fick E. Schroderus priv., till skydd mot efter-
tryck, å de afhonom öfversatta skrifter. Om äldre priv. finnas, känna
vi ej. Detta system fortfor i de flesta länder genom ett par århundra-
den: förlagsrätten var ej regel, den var undantag, endast privilegierade
skrifter hägnades af lagstiftningen mot eftertryck. England var
det första land, der den litterära eganderätten af lagen blef med
annan principielt likstäld. Genom en parlamentsakt af 1709 fick
författares eganderätt, som förut var bunden vid vilkoret af an-
teckning i bokhandlareskråets register, allmän laga giltighet, dock
med inskränkning till en tid af fjorton år. Närmast i ordningen
torde vi få nämna den danska förordningen af 7 Januari 1741,
som stadgar att »ingen må oplægge, eftertrykke eller eftertrykt
indföre eller falholde nogen bog eller skrift, som en anden herinde
justo titulo sig haver forhvervet. Et sådant skrift, som nogen
engang på lovlig måde er bleven ejer af, skal beständig tilhöre
den, som sit eget; hvilket ingen må tilegne eller ved eftertrykning
benytte sig af under alle exemplares konfiskation og anden vil-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
