Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sjunde häftet, juli - Om litterär eganderätt, särskildt med hänsyn till de nordiska rikena. Af A. Hedin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
52 FRAMTIDEN. FJERDE ÅRGÅNGEN. 1871. JUNI
kârlig mulkt. Dog undtages herfra de forordnede kirke-psalme-
böger, Luthers katekismus, ABC-böger, samt andre forhen trykte
böger, som eilten de rette ejere ere döde fra, og hvorpâ deres
arvinger intet specielt privilegium have, eller og som autor eller
förste forlægger, om han end var ilive, dog lod henligge og ikke
inden en vis tid, såsom idethöjeste inden et helt, Ä eller | års
forlöb, ligesom skriftet var stort eller kostbart til, efteråt samme
var aldeles bortsolgt, begyndte igen at oplægge det.» Denna för-
ordning är en vigtig akt i den litterära eganderättens historia:
utfärdades också fortfarande kungliga privilegier för skrifter, satte
dock denna förordning en gräns för det forna eftertrycks-oväsen,
som Camillus Nyrop tecknar i sina lärorika Bidrag til den danske
loghandels historié, och uttalade i det hela så riktiga grundsatser
att den kunde bestå mer än ett århundrade, tills den efterträddes
af 1857 års lag om eftertryck. I Sverige blef genom reglementet
för boktryckerierna af den 12 Augusti 1752 för första gången
eftertryck äfven af skrifter, som ej voro genom privilegier skyd-
dade, förbjudet, dock endast af »mindre skrifter till 10 eller 12
ark, som någon efter manuskript först upplagt.» Följer så nord-
amerikanska kongressen och franska nationalkonventets lagstift-
ning. Förenta Staternas konstitution af 1787 (1, vin, 8) ålade
kongressen att främja vetenskaperne genom att bevilja författare
uteslutande rätt till sina arbeten för bestämd tid, hvilket hugnande
löfte till litteraturen inlöstes genom lagen af den 31 Maj 1790.
Redan hade franska konstituerande församlingen, tack vare Beau-
marchais’ bemödanden, genom en lag af 1791 tillerkänt drama-
tiske författare, med deras arfvingar, fem års eganderätt, när kon-
ventet den 19 Juli 1793 stadgade att författare och konstnärer
skulle för sin lifstid ega uteslutande rätt öfver sina arbeten, hvilken
ock öfverginge på deras arfvingar för en tid af tio år. Efter för-
klaringen om menniskorättigheterna var detta — såsom referenten
inför konventet, Lakanal, uttryckte sig — la déclaration des droits
de Tintelligence. I Tyskland utfärdades visserligen af några rege-
ringar åtskilliga generela förbud mot eftertryck, men de voro föga
verksamma, och något mera betydande steg till stadgande af en,
öfver den otillräckliga privilegii-nödhjelpen höjd, till hela detta
i många sjelfständiga stater splittrade språk- och litteraturområde
utsträckt, litterär eganderätt möter man först i Allg. Preuss. Land-
recht 1794, hvilken således ingalunda, som Klostermann påstår,
»först bland de kontinentala lagstiftningarna, i princip och i all-
mänhet, erkänt rättsligt skydd för litterär egendom.»
Vi se, att privilegiisystemet under förra århundradet dels öf-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
