Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sjunde häftet, juli - Om litterär eganderätt, särskildt med hänsyn till de nordiska rikena. Af A. Hedin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
OM LITTERÄR EGANDER ÄTT. 53
vergafs, dels åtminstone inskränktes, sâ att vägen var öppnad för
det ordnande af ett litterärt eganderätts-skydd, som omsider i detta
sekel blifvit, inom de särskilda länderna, mer och mer genomfördt
i öfverensstämmelse med allmänna lagstiftningsprinciper och med
ledning af den erfarenhet, litteraturens utveckling lemnat. Dertill
har i senaste tider tillkommit den nya grundsatsen af internatio-
nelt, ömsesidigt skydd för andlig egendom — en yttring af den
för våra dagar så betecknande kosmopolitism, i ordets goda me-
ning, som mer och mer sträfvar till att utbilda en för alla kul-
turfolk gemensam, internationel privaträtt. Den praktiska utveck-
lingen af denna stora rättsprincip, att litterär och artistisk egen-
dom bör, likaväl som hvarje annan privaträtt, behålla sin gällande
kraft och verkan äfven utom det lands gränser, hvilket egaren så-
som undersåte tillhör, faller inom de sista årtiondena. Dock hade
redan i början af vårt århundrade, genom ett dekret af 1810,
Frankrike proklamerat lika skydd för främmande, som för inhem-
ske skriftställares eganderätt, men först mot midten^af vårt sekel
tager den internationela lagstiftningen sin början. Ar 1840 slöto
Sardinien och Frankrike, under accession af Here mellan-italienska
stater och kantonen Tessin, ett litterärt fördrag, som tre år senare
följdes af ett annat mellan Sardinien och Frankrike. Från 1851
till 1856 slöt Frankrike litterära fördrag med ej mindre än nitton
stater, hvaribland England, Portugal, Spanien, Belgien, Holland.
Toscana och flere tyska stater. Härtill kom fördraget med Preus-
sen 1862, hvilket en del af tullföreningsstaterna, med upphäfvande
af de förre separatfördragen, sedermera biträdde, medan åter öf-
riga tyska stater 1865 slöto dermed ungefår lika lydande nya för-
drag med Frankrike. England slöt 1846 med Preussen ett för-
drag om ömsesidigt litterärt eganderätts-skydd, hvilket/flere tyska
stater biträdde, 1847 med Hannover, 1853 med Hamburg, 1854 med
Belgien. Mellan Belgien och Preussen samt förstnämda makt och
Sachsen ha fördrag slutits 1863 och 1866, mellan Nordtyskland
och Italien samt mellan det förra och Schweiz 1869. I allmänhet
taladt, kan innehållet af denna nya traktats-rätt så angifvas, att i
de kontraherande länderna utländing fått skydd mot eftertryck,
i samma omfång som lagen tillförsäkrar inhemsk författare, samt
mot öfversättning, allt under iakttagande af vissa formaliteter.
Denna grundsats har, kan man säga, numera så ingått i de bil-
dade folkens rättsmedvetande, att man finner flere författare i äm-
net taga för gifvet, att ett land som Sverige naturligtvis äfven i
detta fall har skyndat att konformera sig med de allmänna eu-
ropeiska rättsbegreppen. »Sverige och Norge hylla reciprocitets-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
