Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sjunde häftet, juli - Om litterär eganderätt, särskildt med hänsyn till de nordiska rikena. Af A. Hedin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
60 FRAMTIDEN. FJERDE ÅRGÅNGEN. 1871. JULI.
lagstiftning derutinnan på samma ståndpunkt som den svenska,
att den ej erbjuder, under vilkor af ömsesidighet, skydd för främ-
mande undersåters litterära eganderätt. Rörande alla slags press-
angelägenheter gälde der, intill skiljsmässan från Sverige, samma
lagstiftning som i Sverige, således 1774 års tryckfrihetsförordning
— eller, snarare, den massa af påbud, hvarigenom den under de
följande trettiofem åren blifvit inskränkt eller bortförklarad —
och, livad vårt ämne särskildt angår, 1752 års reglemente för
boktryckerierna. Detta senares bestämmelser om förlagsrätt ersattes
i Finland af föreskrifterna i censurförordningen den 14 Oktober
1829, och dessa i sin ordning af utförligare stadganden i förord-
ningen af 18 Juli 1865 om tryckfrihet i Finland och vilkoren för
dess begagnande, hvilka ej innehålla något om icke finska med-
borgares förlagsrätt. Sedan dessa stadganden, af skäl som vi ej
känna, helt och hållet uteslutits ur den nya förordningen angående
pressangelägenheterna i Finland af 31 Maj 1867 — nyss ändrad
genom förordningen af 1 Maj d. å. — har det med här på platsen
tillgängliga källor ej varit oss möjligt att med visshet inhemta,
om tilläfventyrs i Finland någon åtgärd på senaste tiden skulle
vidtagits, åsyftande att bereda främmande staters undersåter litte-
rärt eganderätts-skydd.
Huruvida saknaden af dylikt skydd, hvad eftertryck angår,
Sverige och Norge imellan genom inträffade händelser befunnits,
såsom mellan Sverige och dess öfriga granländer, påkalla lagstift-
ningens mellankomst, ha vi ej lyckats utröna. En svensk-norsk
mellanriks-lagstiftning rörande pressen har visserligen en gång, för
länge sedan, varit af båda ländernas regeringar inför riksdag och
storting proponerad, men den angick helt andra ämnen. Vi mena
det i alla möjliga hänseenden illa betänkta och misslyckade förslag
om ett tillägg till riksakten, angående tryckfrihetens utöfning
svenska och norska nationerna imellan, som 1818 framlades för
begge rikenas representationer, af Sveriges ständer s. å. antogs,
men af norska stortinget 1821 lyckligtvis förkastades.
Trots de rätt färska exempel på eftertryck, vi anfört, skulle
det möjligen kunna förmodas, att slika rättskränkningar hädanefter
näppeligen skola förekomma, tack vare den oafbrutet fortgående
utvecklingen af ett rättsmedvetande, som mer och mer börjar att
betrakta skilda staters undersåter såsom bröder, och tack vare
den oaflåtligt växande vänskapen mellan de nordiska folken. Det
kunde derför i fråga sättas, om ej billighetskänsla och undseende
för yrkesbröder numera, utan alla lagbud, skola vara tillräckliga
att förebygga eftertryck, i ett af de nordiska länderna, af litteratur-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
