Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sjunde häftet, juli - Om litterär eganderätt, särskildt med hänsyn till de nordiska rikena. Af A. Hedin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
OM LITTERÄR EGANDERÄTT. 65
mellanriks-lagstiftning, vi föreslå, skulle i sin mån medverka derhän,
att det bästa af de nordiska folkgrenarnes litterära alster blefve
en gemensam nordisk litteratur, sökande sin publik ibland 8 i
stället för 4 eller 1 till 2 millioner.»
Må vi dröja ett ögonblick vid dessa, i vår tanke välgrundade,
satser. Petitionärerna åberopa ej uteslutande den ekonomiska
sidan af denna rättsfråga; de erinra också om billigheten af, att
en författare skyddas, till sitt litterära namn och rykte, mot fuskande
öfversättares handaverkan. Vi skulle tro, att man ej skäligen kan
bestrida giltigheten af denna påminnelse. Det är i sjelfva verket
någonting annat, än en lustighet, när en i Sverige särdeles populär
dansk författare på grund af egen och andras erfarenhet klagar,
att det är mindre betänkligt att »resa från Jerusalem till Jeriko
och falla i röfvarehänder», än att resa öfver Sundet och falla i
händerna på en öfversättare. Vi kunde anföra exempel i massa,
och vi ha annorstädes vid särskilda tillfällen gjort det, till hvilken
ytterlig grad dålige öfversättare vanställa arbeten, der de i någon
mån träffa en »stil» i högre mening, som lyfter sig öfver den alldeles
rättframma hvardagsprosan, som rönt någon inflytelse af fantasien,
som ej är torr och abstrakt, utan återspeglar den bildernas kon-
kreta verld, der författaren rört sig under producerandet. På
detta område har hvarje språk, mer än på något annat, sitt eget
individuela tycke, sitt mot hvarje hårdhändt eller ovarsam behand-
ling upproriska lynne. Är dertill författaren en verklig konstnär,
som för sitt innehåll skapar sin form och gjuter dem samman i
oskiljaktig enhet, då har öfversättaren en uppgift, inför hvilken
endast den afgjorda oskickligheten icke känner någon tvekan. Om
nu oförmågans förgripelser mot den till offer utsedde författarens
egendomlighet, hans stil, hans språkton i dylika fall naturligen
blifva svåra, skulle man dock tycka, att faran borde vara mindre,
för att ej säga liten eller ingen, när frågan är att öfversätta
arbeten, hvilkas yttre form är danad af det alldagligen brukade
språkmaterialet och företer idel bekanta vändningar, t. ex. en
jemn och enkel historisk framställning, en vanlig prosaisk beskrif-
ning o. d. Men äfven på detta område ha vi mången gång sett
öfversättnings-handtverkare göra det omöjliga möjligt och åstad-
komma de förundransvärdaste resultat, undan hvilka de bort
kunna räddas genom tillgången till första, bästa ordbok. Företager
man sig att granska en sådan öfversättning, som hr James Dick-
sons af Vogts förtjenstfulla arbete om Frihandelens fremgang og
sejr i Storbritannien og Irland, så nödgas man erkänna, att af
ringare anledning, om än med full fog, injurie-åtal blifvit anstälda.
Framtiden. Band (i. 5
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
