Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sjunde häftet, juli - Om litterär eganderätt, särskildt med hänsyn till de nordiska rikena. Af A. Hedin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
OM LITTERÄR EGANDERÄTT. 67
förläggare betinga sig det honorarium, som eljest kunde beviljas»,
hvarförutom de »nu hade att befara, det deras arbeten stympas
och vanställas, till skada för konsten och författarens rykte.» Dä
nu »i fäderneslandet under senare åren börjat utveckla sig en
dramatisk litteratur, hvilken staten borde lemna skydd för de
mänga hinder, som merendels möta uppträdande författare, samt
lätteligen kunna förqväfva deras anlag och håg för konsten», sä
ansågo ständerna, att »det tillkomme lagstiftningeft att äfven i sin
mån värna desse författares, så väl som all annan eganderätt.»
Man må nu tillerkänna eller frånkänna dessa och dylika be-
traktelser den vigt, som vi och många med oss tillmäta dem, så
står dock rättvisan i det yrkandet oantastad qvar, att Sverige ej
får längre undandraga sig, att åtminstone i förhållande till sina
språkförvandta nabofolk erkänna en grundsats, som redan är på
god väg att arbeta sig fram till allmän, internationel giltighet, och
att omsider göra sitt till, såsom de länge sedan gjort sitt, att
afhjelpa en länge öfverklagad rättslöshet. Det är ock helt visst,
att möjligen en viss grad af likgiltighet för en sak, som man ej
trott värd synnerlig uppmärksamhet, men ingalunda verklig obe-
nägenhet mot sådana åtgärder, som påyrkats, varit vållande till
det oblida öde, som hittills förföljt denna fråga. Det är förut
nämdt, att förslag om tillägg till T. F. F. rörande eftertryck tvenne
gånger antagits af tre stånd och fallit blott i bondeståndet. När
frågan om både öfversättningar och eftertryck förekom å 1865—
1866 årens riksdag, förklarade lagutskottet, att det »delar fullkom-
ligt motionärens mening om önskvärdheten af en internationel
lagstiftning uti förevarande ämne, som under de senare åren ut-
gjort föremål för öfverenskommelser imellan flere af de europeiska
makterna och måste vara af en synnerlig vigt för de skandinaviska
länderna, hvilkas gemensamhet i språk, kultur och intressen i viss
mån framkallar gemensamhet inom litteraturen. Det är otvifvelak-
tigt att, såsom motionären anmärkt, en lagstiftning, som försäkrade
imot olofligt eftertryck eller öfversättning, i Sverige af norskt och
danskt eller finskt arbete och i Norge, Danmark och Finland af
svenskt, skulle väsentligen bidraga dertill, att svensk, norsk och
dansk litteratur icke blott hvar i sitt land, utan inom hela det
för dessa litteraturer gemensamma språkområdet, erhölle en vid-
sträcktare spridning, och denna spridning skulle icke heller, såsom
nu ofta är fallet, förmedlas genom underhaltiga öfversättningar,
emedan författarens rätt att sjelf disponera sitt arbete, äfven i
öfversättning, bättre skulle tillförsäkra allmänheten om en god
öfversättning, der en sådan vore af nöden, än det nuvarande till-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
