Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sjunde häftet, juli - Om litterär eganderätt, särskildt med hänsyn till de nordiska rikena. Af A. Hedin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
68 FRAMTIDEN. FJERDE ÅRGÅNGEN. 1871. JULI.
ständet har visat sig förmå. Det vore äfven af vigt för den natio-
nela hedern, att författare på de med vårt eget så nära beslägtade
norska och danska språken, hvilkas skrifter kunna läsas äfven af
de svenskar, som icke äro mäktiga något utländskt språk, ej i
vårt land saknade ett rättsskydd, som de i Frankrikes och Eng-
lands lagar redan länge åtnjutit.» Till yttermera visso, att ut-
skottet för ingen del underkände den af motionären förfäktade
grundsats, säger det sig vara från honom skiljaktigt deruti, att
det anser den ifrågasatta internationela lagstiftningen böra afse,
icke allenast de skandinaviska länderna, utan äfven andra stater,
som fordra eller erbjuda reciprocitet. »I samma mån», säger ut-
skottet, »den skandinaviska litteraturen, genom en närmare sam-
manslutning imellan de närbeslägtade folken i detta och andra
hänseenden, erhåller en större spridning, blir det nämligen allt
sannolikare, att eftertryck af denna litteraturs alster skall komma
att utgöra föremål för spekulation inom länder utom Skandinavien,
och för åstadkommande af öfverenskommelser imot ett dylikt intrång
i de skandinaviske författarnes rätt är det nödigt att kunna erbjuda
de främmande länderna reciprocitet. Sedan det dessutom blifvit
en snart sagdt allmän europeisk angelägenhet att bereda ömsesidigt
skydd för de olika nationernas litterära eganderätt, torde icke
heller Sverige böra i längden hålla sig utom denna allmänna sam-
verkan för ett i litteraturens intresse särdeles önskvärdt mål; och
att äfven de mindre staternes medverkan till detta mål icke varit
för de stora kulturstaterna likgiltigt, visar den af motionären an-
förda omständigheten, att Frankrikes och Englands lagar imot
reciprocitet lemnat skydd äfven åt den norska och danska littera-
turen. Utskottet delar väl motionärens mening, att det för när-
varande är endast inom de skandinaviska länderna, som frågan
om utländskt eftertryck är af praktisk betydenhet för Sverige; men
på ofvan anförda skäl har imellertid utskottet ansett att, när en
internationel lagstiftning uti förevarande ämne kommer till stånd,
densamma bör omfatta alla länder, som bevilja den svenska litte-
raturen motsvarande skydd.»
Den omständighet, som mer än något annat haft del i de
gjorda försökens misslyckande, ligger enligt vår mening i ett miss-
förstånd om rätta formen för ärendets behandling, och härom ön-
skade vi ännu till slut bifoga några ord. Liksom man tvenne
gånger, i afsigt att mot vilkor af reciprocitet bereda utländske för-
fattare skydd mot eftertryck i vårt land, bragt å bane ett tillägg
till § 1 mom. 9 T. F. F., så ansåg ännu lagutskottet 1866, då frå-
gan gälde både öfversättningar och eftertryck, föreskrifter i ämnet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
