Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sjunde häftet, juli - Om litterär eganderätt, särskildt med hänsyn till de nordiska rikena. Af A. Hedin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
OM LITTERÄR EGANDERÄTT. 69
icke kunna antagas »jemte», d. v. s. utan ändring af, gällande tryck-
frihetslag. Utskottet åberopar och betonar § 1 mom. 7 och 12,
enligt hvilka intet hinder vare för utgifning af inländsk eller ïit-
ländsk skrift, samt ïdgifvare eller öfversättare af utländskt arbete
ege samme rättigheter, som författare, der ej denna lag annorlunda
stadgar. Derför, och ehuru den ifrågasatta lagstiftningen lämp-
ligast borde, såsom motionären hade föreslagit, erhålla civillags
natur, måste man enligt utskottets mening, för att vinna det åsyf-
tade målet, antingen i tryckfrihetslagen upptaga de nya stadgan-
dena, eller ock åtminstone de föreskrifter i presslagen, som angå
utgifvande af utländsk skrift eller öfversättning deraf, upphäfvas,
för att ersättas med stadganden i en annan syftning och af civil-
lags natur. Vi ha kallat detta ett missförstånd, af skäl som vi
nu skola angifva.
Utskottet erinrar derom, att enligt T. F. F. intet hinder vare
för utgifning af inländsk eller utländsk skrift, hvilken erinran na-
turligtvis betyder, att förbud t. ex. mot eftertryck af utländskt
arbete skulle innebära ett mot T. F. F. stridande, således ingen-
ting mindre än grundlagsvidrigt, »hinder.» Utskottet glömmer imel-
lertid, att den af T. F. F. påbjudna hinderslöshet begripligtvis
gäller blott den, som är lagligen befogad att utgifvä ett arbete,
således författaren eller hans rättsinnehafvare : först när de se-
nare, på sätt § 1 mom. 9 omförmäler, försumma sig, då inträder
en allmän hinderslöshet, då stånde hvar och en öppet att utgifva
en eljest strängt skyddad skrift. Med ett ord, bakom stadgandet
i 1 § 12 mom. ligger en tyst förutsättning, som är tillräckligt
sjelfklar, att ej der behöfva anföras. Det säger intet annat, än
att för den, hvilken såsom égaré dertill är berättigad, intet hinder
vare för utgifning af en skrift. Om man härimot invänder, att
detta är ganska riktigt hvad inländska arbeten angår, men ej
vidkommer utländska, såsom ej särskildt nämda i tryckfrihetsla-
gens föreskrifter om litterär eganderätt, så svaras dels, att in-
ländska skrifter ej heller äro såsom sådana nämda till skilnad från
utländska i § 1 mom. 9 — »hvarje skrift vare författarens eller
hans rätts laglige innehafvares egendom» — dels att en svensk
grundlag omöjligen kan på något som helst sätt, vare sig genom
sin tystnad eller genom uttryckliga ord, förläna svenske medbor-
gare någon rätt att göra ingrepp i en utländings eganderätt. Har
svensk undersåte lagligen kommit i besittning af utländings ar-
bete, då skyddas han, af svenska T. F. F., inom vårt land mot
ingrepp i den egendom, han förvärfvat; om någon olofligen efter-
trycker hans öfversättning ‘deraf, miste upplagan eller böte dess
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
