Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sjunde häftet, juli - Om litterär eganderätt, särskildt med hänsyn till de nordiska rikena. Af A. Hedin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
OM LITTERÄK EGANDERÄTT. 71
heter, såsom denna lag var, och ett förslag att ät svenske för-
fattare och förläggare bereda eganderätts-skydd i utlandet, utan
annat vilkor än att de senare upphöra med litterärt kaperi, som
ej kan vara en af vår grundlag hägnad »rätt».
Lika litet förmå vi fatta, att för frågans ordnande i den om-
fattning, som hittills föreslagits, skulle kräfvas en »lagstiftning af
civillags natur.» Ett förfogande af k. m:t, i följd af hans eko-
nomiska lagstiftningsmakt och hans rätt att ingå i afhandlingar
och förbund med främmande makter, synes oss vara med grund-
lagens både anda och bokstaf fullkomligt enligt. För att ådaga-
lägga detta, skola vi till en början anföra ett prejudikat, nämligen
förordningen af den 20 Juli 1855 om eganderätt till dramatiskt
arbete.
Med anledning af en i borgarståndet af hr G. F. Ekholm väckt,
till allmänna besvärs- och ekonomi-utskottet hänvisad motion an-
höllo rikets ständer i skrifvelse af 1 Mars 1851 hos k. m:t, »det
stadgas måtte, att dramatiskt arbete, utan afseende derå att det
varit genom tryck offentliggjord!, icke må, utan rätte egarens till-
stånd, uppföras på skådeplats, förr än fem år förflutit efter det
samma arbete med författarens begifvande blifvit första gången
uppfördt.» Efter att ha inhemtat högsta domstolens yttrande, ut-
färdade k. m:t i administrativ väg, såsom ock riksdagen förutsatt,
1855 års förordning, kontrasignerad af d. v. ecklesiastikministern
Anjou. Det ofog, som teaterföreståndare dittills strafflöst kunnat
bedrifva mot dramatiska arbetens författare och förläggare, blef
härigenom hämmadt. K. m:t satte gränser för en sjelftagen och
hänsynslöst begagnad »rätt». K. m:t gjorde det på riksdagens be-
gäran, men i kraft af sin ekonomiska lagstiftningsrätt och på det
sätt, han sjelf fann för godt. Hvad annat, spörja vi, är det väl
som nu yrkas, än att k. m:t skall likaledes förfara, för att stäfja
ofog och våld, för ’ att hämma en sjelftagen s. k. rätts ingrepp i
andras egendom? Om så sker, gör k. m:t icke ens en hårsmåns
intrång på några, vare sig i grundlag eller allmän lag, svenske
medborgare tillförsäkrade rättigheter.
Lagutskottet 1866 säger, att frågan om utländsk mans litte-
rära eganderätt i vår T. F. F. »blifvit betraktad ur en synpunkt
fullkomligt motsatt den», från hvilken yrkandet om skydd för ut-
ländings rätt utgår, och att ett sådant skydd alls icke låter förena
sig med nämda grundlags stadganden, såsom de nu lyda. Men
hvarken utskottet eller någon annan har påstått, att k. m:t öfver-
skred sin befogenhet, då privilegier meddelades till skydd mot
eftertryck af Runebergs skrifter, ehuru § 1 mom. 3, som bemyn-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
