Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sjunde häftet, juli - Om litterär eganderätt, särskildt med hänsyn till de nordiska rikena. Af A. Hedin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
72 FRAMTIDEN. FJERDE ÅRGÅNGEN. 1871. JULI.
digar k. m:t att meddela privilegier, lika litet talar något om ut-
ländsk man, som detta är händelsen med det stycke i T. F. F.,
hvilket säger att »hvarje skrift» vare författarens eller hans rätts-
innehafvares egendom. Blefvo nu de nämda privilegierna medde-
lade icke i strid, utan i öfverensstämmelse med grundlagen, så är
tydligt att skydd för utländings litterära eganderätt åtminstone
ej i det fallet var med T. F. F. oförenligt. Hvarför skall då en
sådan oförenlighet hårdragas fram ur T. F. F. i andra fall?
Mot vår åsigt kan ej med någon verkan anföras, att den
norska och den danska lag, hvartill vi önska ett svenskt motstycke,
äro stiftade af regering och representation gemensamt; ty Dan-
marks konung saknar, och Norges konung eger blott provisoriskt,
mellan stortingen, den ekonomiska lagstiftningsmakt, som tillkom-
mer Sveriges. Naturligtvis innebär detta, i Norge och i Danmark,
också en begränsning af rätten att ingå konventioner med främ-
mande makter, hvilken ej fins i vår statsrätt.
Frånkänner man k. m:t makten att, i det omfång vi omtalat,
sluta en litterär konvention med främmande makt, och vill man
vidare i alla likartade fall tillämpa samma åsigt, då försvinner
den i § 12 R. F. honom tillerkända makt, eller åtminstone hop-
krymper den till ett så osynligt mått, att utväg i de flesta fall
kommer att saknas för fullgörandet af en pligt, som i främsta
rummet och omedelbart åligger regeringen, blott i andra rummet
och på annat sätt folkrepresentationen, att nämligen vårda sig om
det internationela rättstillståndet och främja godt förstånd med
främmande makter.
Genom att foga den väntade svenska länken till den från
norsk och dansk sida inledda litterära mellanriks-lagstiftningen skulle
k. m:t — detta är hela den enkla sakens kortaste uttryck — för-
skaffa svenske medborgare ett eganderätts-skydd i naholänderna,
hvilket de nu sakna, och detta ej genom att inskränka någon de-
ras rättighet, ty hvad man ej har kan man ej förlora, utan blott
derigenom, att de å sin sida blefve hindrade att vidare utöfva ett
strafflöst våld.
Hur vi vända saken, komma vi till ett och samma slut. Till
krydda på den nog långa och torra uppsatsen skola vi ytterligare
endast anföra en invändning mot vår åsigt, en invändning som
dock ej är af svenskt, utan af amerikanskt ursprung. Förenta
staternas president slöt år 1853 med England ett litterärt fördrag,
men det blef af senaten förkastadt. Carey tillskrifver sig med
välbehag äran af, att genom sina »konklusiva» anmärkningar, i
Letters on international copyright, ha föranledt denna utgång.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
