Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sjunde häftet, juli - Konstakademiernas bestämmelse och framtid. 1. Af C. G. Estlander
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KONSTAKADEMIERNAS BESTÄMMELSE OCH FRAMTID. 83
ådran gick och hvar hon saknades, och hvad det skulle blifva af
dem, hvilka erhållit alla hennes diplom, men icke det gudomliga
inseglet.
Med allt detta har institutionen dock icke gått under, eller
ens på allvar varit hotad med undergång. Davids lärjungar blefvo
med tiden goda akademici, och Isidoro-bröderne blefvo innan kort
högt aktade direktörer, den ene i ett, den andre i ett annat af
Tysklands konstinstitut. På några oväsentliga förändringar när
hafva konstakademierna stadigt utvecklat sig i den en gång angifna
riktningen. Den största förändringen torde hafva drabbat sjelfva
moderanstalten i Paris, då 1863 École des beaux-arts skildes
derifrån och öfvertogs af ministern för kejserliga huset. Men detta
var en våldsåtgärd, som knappast kan sägas hafva skett med den
tänkande majoritetens bifall. Den lemnade ock hufvudfrågan oaf-
gjord, ty ehuru ministern trängde sig in och klöf institutionen,
blefvo hvardera hälfterna, Académie des beaux-arts eller samfundet
af mönsterbildande konstnärer, och École des beaux-arts, skolan,
der man grundlägger det mönsterbildande konstnärskapet,’;i väsent-
ligen samma skick och verkande såsom dittills, godt eller ondt,
hur man vill taga det. Af de många institut, som under adertonde
århundradet och efteråt anlagts till likhet med Pariserakademien,
har veterligen intet blifvit indraget (akademien i Düsseldorf bief
ju i sinom tid återupprättad), men väl har det händt i dessa sista
tider att Holland, som hittills kunnat undvara en sådan anstalt,
beslutat inrätta en högskola för konsten. Det skedde efter en
liflig debatt i kammaren, och mången lär väl med minoriteten
ifrågasätta, om den institution, som icke behöfdes då Rembrandt
och hans samtida hade kunnat vara ledamöter och lärare, är be-
höflig nu, då landet knappast eger en egen konst, och om det är
medelst en akademi man kan hoppas, att denna brist skall afhjelpas.
Att den så mycket öfverklagade institutionen sålunda segerrikt
bestått alla angrepp, synes gifva en berättigad grund att anse
något godt och dugligt innebo i henne, såvidt man ej eljest vill
förklara detta bestånd såsom följden blott af ett slags vis inertice,
den .der vore sammansatt af furstlig fåfänga, nationligt härmnings-
begär och enskild vinningslystnad. A andra sidan vore man af
banbrytarnes inom konsten enständiga angrepp likaså berättigad
att sluta till att der måste finnas någonting förfeladt i institutionen,
i fall man icke här vill tillgripa den förklaringen, att klagomålen
öfver akademierna räckt blott till dess att reformatorerne sjelfve
blifvit invalde. Den ena som den andra förklaringen är ytlig och
duger icke. En institution, som bestått i två till tre hundra år
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
