Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sjunde häftet, juli - Konstakademiernas bestämmelse och framtid. 1. Af C. G. Estlander
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KONSTAKADEMIERNAS BESTÄMMELSE OCH FRAMTID. 87
lefnadsställning, fullständigt utträda ur skråen och, i anseende till
uppfostran, ur verkstaden, och den, dä man begynner upprätta konst-
akademierna. Det är en jemförelsevis kort tidrymd, något längre
än deras blomstringstid i Spanien och Nederländerna, men dock
icke mycket öfver hundra år. Hvad den inre inspirerande kraften
må hafva varit, om framgången mera berodde på en ovanligt lif-
gifvande verkan af de nyväckta humanistiska studierna, eller på
förträffligheten hos den traditionelt uppvuxna tekniken, är en fråga
som här kan lemnas åsido. I yttre hänseende visar sig nu konst-
närens ställning likaså oreglerad som hans uppfostran. Det är
någonting undantagsmässigt, som utmärker de fria konsterna under
denna lyckliga period, såväl deras alster som deras idkare. Man har
svårt att angifva, hvilken den samhällsställning egentligen var, som
intogs af en Michael Angelo, eller Rafael, eller Rubens. Konst-
närsskapet var ett kall, men det var icke, hvad det senare blef, ett
lefnadsyrke, icke heller, hvad det tidigare varit, ett borgerligt nä-
ringsfång. Ena gången uppdrogs åt konstnären att utföra en po-
litisk beskickning eller befästa fädernestaden, en annan gång stängde
han sig in för att måla sixtinska kapellet eller skref han sonetter
till någon af tidens högborna skönheter eller en lärd afhandling
till någon furstlig vän. Hvad man i alla fall märker är den ak-
tade eller förtroliga ställning, hvari konstnären befinner sig till
landets andliga och verldsliga furstar, hvilka bestälde hans verk,
icke af skyldighet att uppmuntra och understödja, utan emedan
konsten var för lefnaden på den tiden ett behof. För att göra en
beställning hos Michael Angelo infann sig Paul III, omgifven af
tio kardinaler, i konstnärens atelier, och då man genomgår Ra-
faels korrespondens med Leo X eller med Baldassare Castiglione,
märker man föga något afstånd mellan de olika samhällsmedlem-
marne. Äfven handtverkskonstnären, då han nämligen som Ben-
venuto Cellini på samma gång var en snillrik skulptör, egde i icke
ringa mån denna samma känsla af att vara någonting »med Guds
nåde», såsom hans uppträdande vid hofven i Paris och Florens
nogsamt bevisar. Sin uppfostran begynte konstnären oftast i en
mästares verkstad, men han fulländade den vanligen sjelf inför
föregångarnes storverk och bland lemningarna från antiken. Skulp-
tören Torrigiani berättade om Michael Angelo, att de som gossar
gingo i kyrkan del Carmine för att studera i Masaccios kapell,
hvarvid, tilläde han, Buonarotti hade för sed att topprida alla, som
der tecknade. I en liknande skola var det Cellini lärde sin högre
konst. Han tecknade flitigt efter sarkofagerna i Pisas Campo santo
och om söndagarne i Rom studerade han i sixtinska kapellet eller
K
«8
■
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
