Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sjunde häftet, juli - Konstakademiernas bestämmelse och framtid. 1. Af C. G. Estlander
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
90 FRAMTIDEN. FJERDE ÅRGÅNGEN. 1871. JULI.
renzo. Denna i och. för sig betydande beställning måste för hvarje
rättskaffens akademiker vara särdeles kär och dyrbar, eftersom
den gälde deras Furstes, Faders och Herres, såväl som förste Aka-
demikers, Beskyddares, Försvarares och Upprätthållares familje-
kapell; men dermed var i sjelfva verket den gamla tvisten om sty-
larne afgjord inom det nya samfundet. Den skönhetens norm och
form, som akademien hade att upprätthålla och att bibringa de
unge konstnärerne, var funnen uti Michael Angelos arbeten i detta
kapell och för framtiden faststäld inom den nya institutionen. Mi-
chael Angelo bief vald till akademiens andra hufvud, och Vasari
fick i uppdrag att beveka den gamle mästaren att återkomma till
hemstaden eller åtminstone hemsända sina teckningar och utkast
till kapellets fulländande. Tänker man på den föregångna häftiga
partistriden, ligger visst någon öfverdrift i den försäkran, hvarmed
Vasari afslutar brefvet till sin dyrkade mästare, att »ingen ibland
akademikerne finnes, som ej uti denna sakristia — vi kunna väl
kalla den vår skola! — lärt sig det som han vet, och som ej
hyser önskan att efter förmåga och lägenhet återgälda det I af
honom förtjenat,» men med hänsyn till den påföljande utveck-
lingen blef visserligen florentiner-akademien plantskolan för det
michaelangelska maneret.
Man ser hvilken verkan genast kunde genom den nyfunna
inrättningen utöfvas af en företagsam man. Utom att hon för-
hjelpte konstnärerne till en ställning, der deras anseende bestämdes,
ej som förr af mecenaterne och allmänheten, utan väsentligen af
dem sjelfve genom det val korporationen anstälde inom sig, så
hjelpte hon nu ock till en endrägtig och bestämd öfvertygelse i
afseende å stylfrågan. Men detta resultat kunde, väl till märkandes,
vinnas blott på det vilkor, att konstsinnet hos allmänheten, mindre
säkert och lifligt än förr, behöfde en sådan ledning från konst-
närernes sida, och att konsten sjelf dessförinnan var vorden en
lärdomens och den tekniska virtuositetens, icke mera en inspiratio-
nens sak. Det vore orätt att anse akademien hafva framkallat
dessa vilkor, och man bör medgifva, att när de en gång inträdt, så
var akademien så godt som en nödvändighet för att rädda de
vunna resultaten. Medan skapelsekraften fattades och bildningen
icke heller erbjöd de inspirerande idéerna, var det dock att vårda
de gamla verken, bevara deras värde och anseende, samt att skydda
konstsinnet hos allmänheten och konstnärerne för råhet och okun-
nighet, då sålunda ett samfund af de bäste togo hand om saken.
Såsom högst vigtig för den lärda och fina bildningen måste nu
också konstens angelägenheter på något sätt ordnas, och denna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
