Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sjunde häftet, juli - Konstakademiernas bestämmelse och framtid. 1. Af C. G. Estlander
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KONSTAKADEMIERNAS BESTÄMMELSE OCH FRAMTID. 91
första anordning var jemförelsevis af ganska liberal art. I en
punkt var dock Vasaris akademi ännu ofullständig.
Det hette visserligen, att hon hade till uppgift att vara »en
högskola och bildningsanstalt för ynglingarne med bestämmelse att
undervisa desse och äfven medelåldersmännen i metoden och sättet
att öfva sig och utföra sina arbeten ined större flit», men för detta
ändamål synes icke någon egentlig skolordning blifvit införd. Det
var något senare och på annat håll planer för den moderna konst-
skolan uppgjordes. Då Caraccierne efter många resor, derunder
de lärt känna alla styl-arters egendomligheter, återkommit till
Bologna, beslöto de att göra sig gällande gent imot en mängd
uppblåste manierister, som gjorde sig stora i den ene eller andre
mästarens styl. De inrättade för detta ändamål en skola, den de
benämde degVIncamminati, för att antyda att deras elever gingo
den rätta vägen. Också är det den vägen, som konstundervisningen
sedan gått intill våra dagar. De anskaffade en god samling gra-
vyrer och gipser, efter hvilka eleverne till en början öfvade sig,
hvarpå en naken modell uppstäldes inför dem och aftecknades
under Annibale Caraccis ledning. Agostino, som var den lärdare
af de två, undervisade i perspektiv och arkitekturlära, hvarjemte
han höll föredrag i historien och i den då för tiden så vigtiga myto-
logien. En vän till de båda bröderne, anatomen Lanzoni, lärde
ynglingarne anatomi och osteologi. Eleverne öfvades i att behandla
vissa ämnen, i synnerhet mytologiska, hvarefter deras arbeten
pröfvades af lärarne och den bäste prisbelönades. När eleven
omsider var färdig att begynna måla, hänvisades han till studium
af stylarne, men icke för att välja den ena eller den andra, såsom
manieristerne gjorde, utan för att af en och hvar behålla det bästa,
teckningen af antiken, rörelsen och skuggningen af venetianarne,
färgläggningen af lombarderne, o. s. v. som finnes föreskrifvet i
Agostinos bekanta sonett. Medelst dessa insigter, men med naturen
först och sist för ögonen, kunde Caracciernes lärjungar öfverträffa
manieristerne och göra sig en hvar sin styl. Knappast har heller
någon senare konstskola burit bättre frukter än deras, ur hvilken
utgick en skara af så betydande konstnärer som Dominichino,
Guido Reni och Albani. Denna den italienska konstens eftersommar
visar redan det längsta man kan komma med en metod, der efter-
tanken ersätter inspirationen, den opersonliga skolan ersätter mästa-
rens lefvande personlighet.
Härmed hade konstnärens uppfostran blifvit skolmässig på ett
annat och fullständigare sätt än i Leonardo da Vincis inrättning.
Ej blott teckningen och hjelpvetenskaperna, hvilka meddelades här
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
