Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Åttonde häftet, augusti - Om läroverksreformen i Sverige. Af P. A. Siljeström
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
OM LÄROVERKSREFORMEN I SVERIGE. 101
det gamla: man har upptagit den moderna bildningen, men
icke velat släppa den klassiska bildningen. För detta ända-
mål har blifvit nödvändigt att uppdrifva skolans undervisnings-
förmåga så långt som möjligt; och detta bemödande är det
som egentligen utmärlier det sist förflutna tidskiftet. En sär-
skild undervisningsbyrå inom ecklesiastikdepartementet, till bättre
ledning och kontrollerande af elementarläroverkets verksamhet; en
större betydelse gifven åt rektorsembetet; lärareskickligheten be-
fordrad genom förbättrade fackstudier, profår, bättre aflöning m. m.;
studentexamens förläggande till elementarläroverket under särskild
kontroll o. s. v. — allt detta har mer eller mindre direkt syftat
till det ofvan sagda målet, att, så vidt möjligt, kunna iörena
gamla och nya skolans fordringar. Men oaktadt alla dessa be-
mödanden, oaktadt de högst betydande framsteg i elementarunder-
visningen, som i flera fall verkligen gjorts, ja, oaktadt all möjlig
pedagogisk virtuositet, som redan kan hafva vunnits eller ännu kan
komma att vinnas, till undvikande af den olägenhet, som för när-
varande mest öfverklagas i elementarläroverken, nämligen lär-
jungarnes »öfveransträngning», (mot hvilken man alltjemt vädjat
till i fråga varande virtuositet såsom specificum), så har man
likväl icke lyckats bättre än att hela det med mycken skicklighet
och konst hopsatta skolmaskineriet hakat upp sig på denna enda
omständighet, som, om den än, såsom det vill synas, skulle vara
obekant för en eller annan skolman, likväl för föräldrar, som hafva
barn i skolan, och som med uppmärksamhet följa sina barns utveck-
ling, i allmänhet är en endast alltför väl bekant sak. Eller befinna
vi oss ej i sjelfva verket just på denna samma ståndpunkt, som
redan för några årtionden sedan framkallade en så väldig strid inom
den tyska — särskilt den preussiska — skolverlden i följd af den
af Lorinser uttalade anklagelsen för öfveransträngning och den
andliga och kroppsliga försvagning, som på tid och längd måste
blifva en följd deraf? Ty om än, såsom vi nyss förut antydt,
man från åtskilliga håll hör sjelfva faktum af en öfveransträng-
ning — i den ena eller andra bemärkelsen — förnekas, så får
likväl samma faktum sitt fulla erkännande genom det yrkande
som nu, åtminstone från flere skolmäns sida, göres, att elemen-
tarläroverket skall delas uti bestämdt åtskilda lärda och realskolor;
ty ändamålet härmed är icke endast en i allmänhet förbättrad un-
dervisning, utan särskilt just möjligheten att kunna qvantitativt
eller qvalitativt inskränka läroämnena, framför allt på den klassiska
linien, och derigenom förekomma mångslöjdens förderfliga infly-
tande. Vi kunna naturligtvis ej på förhand veta hvilka åsigter i det
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
