Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Åttonde häftet, augusti - Om läroverksreformen i Sverige. Af P. A. Siljeström
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
OM LÄROVERKSREFORMEN I SVERIGE. 103 »
reform, som nu säges vara å hane, och hvars allmänna karakter
nfvanför blifvit angifven.
Första fordran, som blifvit uppstäld af nya skolan, är således
att uppfostringen skall vara tidsenlig, d. v. s. sådan att densamma
både utgör ett uttryck — i möjligast förädlad form — af den
närvarande kulturen, och tillika ett medel — i möjligast kraftig
anda — att befordra utvecklingen af denna kultur. Af sådant skäl
yrkas på studium af de moderna vetenskaperna och språken så-
som den rätta grundvalen för den teoretiska bildningen, under det
den klassiska litteraturen egentligen icke anses tillhöra elementarbild-
ningen, eller åtminstone endast anses böra, med afseende på särskilta
ändamål, tillkomma såsom ett plus för den lärda klassen utöfver
det kunskapsmått, som bör vara för alla gemensamt. Detta inne-
bär icke någon ringaktning af den klassiska litteraturen, utan
blott att denna litteratur icke kan anses såsom den tjenligaste
grundläggning för deras bildning, som äro kallade att lefva och
verka uti vårt århundrade. Man erkänner den klassiska litteraturens
höga värde såsom föremål för specialstudium, men i fråga om den
allmänna kulturen anser man denna senare redan uti sig hafva upp-
tagit klassicitetens verkligen befruktande och lifgifvande element, och i
detta hänseende således klassiciteten endast utgöra enlänki enlångut-
vecklingskedja, men icke något för sig och en gång för alla afslutadt1).
Såsom en särskild tillämpning härafföljer äfven den nya skolans
fordran på en nationel bildning; ty det beror just af den kraft,
hvarmed en nation förmår att sjelfständigt — d. v. s. på nationel
grund — tillegna sig tidehvarfvets bildning, huruvida denna na-
tions bildning är hvad man kan kallar tidsenlig. Följaktligen får äf-
ven fäderneslandets språk och litteratur en betydelse i undervis-
ningen, som den gamla skolan aldrig tillförene erkänt och princip-
enligt icke kan erkänna.
Den gamla skolan åter betraktar klassiciteten såsom någonting
i och för sig förträffligt och såsom någonting helt och afslutadt, samt
af båda dessa skäl såsom den ypperligaste grundval för under-
visningen. Utan att nu här vilja ånyo ådagalägga det felaktiga
både uti dessa premisser och i slutsatsen — det har förut skett
många gånger 2) — så är påtagligt, att om påståendet håller streck,
’) Dc s. k. båda bildningslinierna, som införts i Nya elementarskolan och sedan
äfven i de öfriga elementarläroverken, utgöra påtagligen blott en öfvergångsformation
för att komma till det här nämda målet. Men detta slutliga mål är redan uttaladt i
skriften Förslag till enhet och medborgerlighet i de allmänna undervisningsverken.
2) Se, bland annat, Agardhs snillrika uppsatser härom.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
