Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Åttonde häftet, augusti - Om läroverksreformen i Sverige. Af P. A. Siljeström
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
104 FRAMTIDEN. FJERDE ÅRGÅNGEN. 1871. AUGUSTI.
och om i allmänhet något resultat till bildning kan påräknas af
undervisningen, så måste resultatet af undervisningens grundande på
klassiciteten blifva en anti-progressiv bildning, en bildning tvärt imot
tidsanden; ty äfven om klassiciteten betraktas blott såsom en ypper-
lig surdeg att tillsätta tidens bildningsmassa, så vet man dock att
»litet surdeg försyrar hela degen», och följaktligen kan det ab-
solut förträffliga och afslutade i klassiciteten icke undgå att med-
föra det resultat i undervisningen som nämts. Nu kan mången
måhända tycka, att detta är ett alldeles förträffligt resultat, och
att i vår tid konservativa element väl äro af nöden; men man
nödgas dervid göra den anmärkningen, att konservatism visserligen
kan vara en mycket god sak, der den uppkommer af naturliga or-
saker och, så att säga, gör sig sjelf — och detta slags konser-
vatism saknas, dess bättre, aldrig — men att det synes mer än
tvifvelaktigt, huruvida det kan vara något skäl att genom konst-
lade medel tillskapa konservatism för konservatismens sak, då lik-
väl det menskliga samhällets grundlag är utveckling. Och hvad upp-
fostringens betydelse i det fallet beträffar, så synes det åtminstone
oss icke vara ringaste tvifvel, att man ju ej vida hellre bör, just
genom att ställa sig på den närvarande kulturens ståndpunkt, ut-
veckla och bringa till medvetande så väl de naturliga progressiva
som de naturliga konservativa elementen uti denna kultur, än
att införa två mot hvarandra verkande krafter, dragande hvar åt
sitt håll, den ena framåt, den andra tillbaka.
Detta senare är hvad vi befara skulle blifva följden af den
läroverkets delning, hvarom nu lärer vara fråga och hvarom vi
förut talat. Realskolan skulle blifva en bildningsanstalt till pro-
gressism, den lärda skolan till konservatism; och detta senare desto
mer som, sedan denna skola en gång blifvit med hull och hår
införlifvad med klassicitetens väsen, densamma icke skulle kunna
undgå att mer och mer utbilda sig i klassisk fullkomlighet (eller en-
sidighet). Det skulle säkert icke dröja länge förr än latinets studium
åter infördes i första klassen — månge anse redan nu, att detta
skulle vara förträffligt; ja, det är verkligen omöjligt att säga, huru
långt tillbaka klassicitetens målsmän kunde komma att vilja föra
oss, sedan de väl fått en skola, der de tyckte sig hafva fria händer.
Och skulle man måhända icke få lof att hafva fria händer inom
den lärda skolan, sedan man välvilligt gifvit upp gärdet i realskolan?
Fordran är desto anspråkslösare, som fråga lärer vara om endast
en lärd skola i hvarje stift!
Betydelsen af dessa klassicitetens nya bålverk, äfven om de
ej blefve särdeles talrika, är likväl mycket stor. Dessa skolor äro
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
