Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Åttonde häftet, augusti - Om läroverksreformen i Sverige. Af P. A. Siljeström
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
112 FRAMTIDEN. FJERDE ÅRGÅNGEN. 1871. AUGUSTI.
realskolan behöfde eller borde vara så ordnade, att de endast
utgjorde förberedelseskolor hvardera för det näst högre läroverket
i systemet, utan i synnerhet vore det nödvändigt hvad den förra
beträffar, att genom någon eller några af de flere utvägar, som i
det fallet stå till buds, undervisningen måtte kunna drifvas betydligt
högre än till blotta fordringarna för inträde i den närmast högre
läroanstalten. Detta är imellertid en underordnad och lätt löst
praktisk fråga: här afse vi egentligen det principiela i saken, eller
att folkskolan (hvad här senast benämts elementarskolan) skall anses
såsom hvad man kallat »bottenskola» för det allmänna läroverket,
att hennes undervisning skall vara grundläggande för och stå i orga-
niskt sammanhang med undervisningen i de högre läroanstalterna,
och att sålunda folkskolan bör vara en gemensam läroanstalt för alla
folkklasser. Det är denna betydelse affolkskolan, på hvilken vi ofvan-
för häntydt såsom nödvändig att taga i betraktande särskilt med af-
seende på folkskolans inflytande på detnuvarandeelementarläroverket.
Den stora vigten af den första undervisningens gemensamhet
för alla folkklasser har redan långt för detta framhållits af skol-
reformens vänner. Redan Broocman har gifvit en flyktig antydning
derom; men fullkomligt tydligt har Lefrén uttalat sig i detta ämne.
I den förut anförda skriften yttrar han derom, bland annat, att
»folkskolor böra inrättas så, att de kunna begagnas af alla folk-
klasser i samhället utan undantag. De böra således upptaga blott
sådana ämnen, som för alla medborgare äro nödvändiga att lära1).
De böra inrättas väl och vårdas med ömhet och nit, så att de
bildade folkklasserna icke draga i betänkande att för sina barn
begagna dem. Gemensam uppfostran i barnaåren är en omständighet
af högsta vigt» o. s. v. Detta skrefs år 1824 Onekligt, är att se-
dan dess något framsteg i den antydda riktningen blifvit gjordt, men
ett föga märkkart; och i denna stund, sedan vårt folkskoleväsen varit
’) Härom säger förf.: »Man anser undervisningen i folkskolorna böra sträcka sig
till innanläsning, kristendomskunskapen, skrifning och räknins, och svårligen lärer väl
någon med skäl kunna påstå, att detta är för mycket begärdt i 19:de seklet.» Sedan
han derefter gendrifvit de farhågor, som yttrats för massans upplysning, säger han
vackert: »Det gifves blott tvenne sätt att hindra upplysningens fackla att tända, i
stället att lysa och värma; det ena, att släcka den, det andra, att låta dess låga stiga
fritt mot rymden. Valet mellan dessa utvägar synes ej vara svårt. Menigheterna
styras lätt genom de stora, ärliga medlen; de retas till misstroende genom de småaktiga
och lömska.»
2/jfr. äfven, såsom ett exempel från förra århundradet, Schönbergs Utkast om
det allmänna uppfostringsverket (af år 1770), så väl i afseende pa den i texten nämda
punkten, som i afseende på vigten af »medborgerlig» uppfostran i allmänhet; ehuru-
vä! i fråga varande skrift egentligen afser de högre läroverken.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
