Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Åttonde häftet, augusti - Om en jemförande nordisk litteraturhistoria. Af Fredrik Bajer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
OM EN JEMFÖRANDE NORDISK LITTERATURHISTORIA. 127
Là si quelque autre main s’avance,
là si quelqu autre est mon égal,
emporte avec toi ma vengeance,
garde une épine à mon rival.
3.
Ett annat vanligt misstag, som den jemförande litteraturhi-
storien har att rätta, framgår ur besvarandet af följande fråga:
hvilket gemensamt nordiskt betraktas esomoftast såsom den ena
eller den andra nordiska litteraturgrenens särskilda tillhörighet?
Här är talet endast om verken. Vi komma sedermera till
författarne.
En fruktlös, men tyvärr mycket häftig strid har blifvit förd
med afseende på frågan om den nordiska fornlitteraturens egentliga
eller ursprungliga hemort. Fruktlös kallar jag den i samma mening
som jag skulle kalla också den strid fruktlös, som uppstode imellan
två svenska, norska eller danska landskap om delegandet i ett
svenskt, norskt eller danskt snilleverk.
Lyckligtvis har en dylik strid ännu icke försports, när talet
varit om de nordiska folkvisorna. En ärad författare i Framtiden
har tvärtom nyligen med skäl yttrat, att »om på någon punkt
de nordiska litteraturgrenarne stöda hvarandra, så är det i fråga
om medeltiden»1)- Bekant är, att samma mening omfattas äfven
af de författare, som med största häftighet deltagit i kampen om
fornlitteraturen.
Annorlunda förhåller det sig, när vi nedstiga till tiden efter
reformationen, då den nordiska enhetslitteraturen verkligen söndrat
sig i olika utpräglade grenar. Men träffa vi i dessa något, som
flutit ur den gemensamma nordiska källan, måste det, fast öfver-
satt till nutidsspråket, dock fortfarande betraktas såsom hela
Nordens tillhörighet.
Det är sålunda bekant, att Tegnér i »Frithiofs saga» har in-
flätat några af eddadikten Håvamåls kärnspråk. Den nu lefvande
allmänhetens bekantskap med vår fornlitteraturs skatter är imeller-
tid, sorgligt att säga, så torftig och ofullständig, att man, när
dessa kärnspråk, såsom ofta sker, citeras än i böcker, än i dagblad,
’) Jmfr. afhandlingen Studier öfver våra folkvisor frun medeltiden, (Marshäftet
1871) af P. A. Gödecke.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
