Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Åttonde häftet, augusti - Om en jemförande nordisk litteraturhistoria. Af Fredrik Bajer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
OM EN JEMFÖRANDE NORDISK LITTERATURHISTORIA. 137
riktigt att jemföra också de yttre lefnadsomständigheterna, så vida
dessa haft inflytande på författareskapet, — och detta var i hög
grad fallet hvad Evald beträffar, han livars lefnad var sjelf en dikt.
J. G. Oxenstjerna liknas af Marinier (s. 342) vid den sam-
tidige, men något äldre franske skalden Saint-Lambert.
Att Kellgrens, Creutz? och Gyllenborgs oder stundom komma
\ oltaires nära, finner Malte Bruun. »Den filosofiske ode tilbyder
under Leopolds pen næsten lige så megen harmoni og pomp som
J. B. Rousseaus bædste stykker, og har derhos en bædre vedlige-
håldt varme og mere jævn styrke.»
I Prams »Stærkodder», som Bruun i öfrigt med skäl fördömer,
finner han dock några få målningar, »som en Ariost vilde ved-
kænde sig»; och om P. A. Hejbergs skådespel »Heckinborn», »Vonner
og Vanner», »Virtuosen» och »Hofsorgen» försäkrar Bruun — ej
heller utan skäl — att »de indehålde karakterer og situatjoner,
en Molière værdige.»
Baggeseii har, enligt Marmier (s. 192), »quelques traits de
l’esprit de Voltaire, de l’enjouement de Wieland, de l’humeur fine
de Sterne».
Franzéns idylliska dikter jemföras af densamme (s. 362) med
»quelques ballades les plus simples de Millevoye»; i Tyskland med
något af Hölty och Matthisson; i England likna de »à certains
égards 1’élegie de Burns», och i Italien »l’idylle de Metastasio».
Om Oehlenschläger gäller i yttre hänseende (d. 24 Juni 1829),
att han hade »comme Pétrarque son jour de Capitole» (Marmier
s. 216).
Geijers »Viking» och »Odalbonde» jemföras med »les ballades
nationales d’Uhland»; men Marmier (s. 437) finner dem »plus éner-
giques encore et plus imposantes».
Stagnelius tyckes honom komma Göthe och Vilh. Schlegel
nära såsom elegisk skald; hans »lyre mystique» liknar »le mysti-
cisme de Novalis»; dock är denna »fondé sur la nature», medan
den hos Stagnelius »flotte dans les nuages» (Marmier s. 386—388).
Om Beskow säger han: »Avec plus de variété dans l’esprit et
d’étendue dans la pensée, il serait à peu près, pour la Suède, ce
que Casimir Delavigne est pour nous» (s. 446).
Om H. Kr. Andersens lilla skaldestycke »Det döende barn»,
hvilket Marmier, sjelf skald, mycket väl har öfversatt i alexandriner,
anmärker han, att det liknar »une autre élegie de M. Reboul de
Nîmes. Les deux poètes se sont rencontrés de loin sans se con-
naître» (s. 252). —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
