Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Åttonde häftet, augusti - Om en jemförande nordisk litteraturhistoria. Af Fredrik Bajer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
OM EN JEMFÖRANDE NORDISK LITTERATURHISTORIA. 145
predikan och med länga käppar slå de sofvande i hufvudet. Något
liknande lär varit i bruk i Sverige(?).
Genom några fä sådana spridda drag är det ofta lättare att
teckna det kyrkliga lifvet under denna tidrymd, än genom långa
beskrifningar.
Omkring 1700 börjar pietismen vinna insteg i Norden; vid
samma århundrades slut kommer kantianismen m. m. i alla tre
rikena o. s. v.; men det skulle blifva för vidlyftigt att redogöra
för det myckna nästan liktidiga i den religiösa och filosofiska ut-
vecklingen.
I bredd med denna löper först den (af N. M. Petersen) s. k.
»lærde tid» (1560—.1710). Qvinnan spelar ingen obetydlig roll
under denna period både i Sverige och i Danmark-Norge, i syn-
nerhet damen af den förnäma verlden. Från midtén af 1600-talet
låter ett strömdrag sig spåras från Hôtel Rambouillet i Paris. I
Danmark skrifva O. Sperling och M. H. Schacht till den lärda
qvinnans beröm. I Upsala framställer P. Hedengrahn den 29
Mars 1699 till offentlig granskning en afhandling om »mulieres
philosophantes». Drottning Kristina och sedermera fru Brenner
äro dagenshjeltinnor.
Från och med Holbergs och Linnés tid börjar mer och mei-
den åsigt göra sig gällande, att ljuset är till icke endast för de
lärde. Hela samhället skall upplysas. Detta är tidens stora upp-
gift intill förra århundradets slut. Man bildar i detta syfte före-
ningar, förbund, akademier, samfund o. s. v.
Dessa sträfvanden fortsättas mer eller mindre i vårt århundrade;
men nya fordringar hafva blifvit uppstälda genom den stora franska
revolutionen efter 1789 eller dess återklang i Norden. På nästan
alla områden möta vi ordet »folket»; och man synes med skäl
kunna benämna det nittonde århundradet: »folkens».
Ordet »folk» är lösen i vår tidsålder. Också det kan miss-
brukas, lika väl som ett annat fältrop, när fiender uppfångat
ljudet utan att känna tillgifvenhet för saken, när förrädare uttala
det endast med läpparna och sålunda lista sig in, dit de icke skulle
fått komma, om förposternas, öga varit skarpare, deras hörsel
finare.
Hvarje tidsålder har till uppgift att lösa en stor gåta. Tids-
anden är en sfinx; han dräper dem, som icke vilja eller kunna
medverka till gåtans lösning; men när den lycklige kommer, som
eger nyckeln till gåtan och uttalar det tydande ordet, då måste
Framtiden. Band 6. 10
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
