Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Åttonde häftet, augusti - Konstakademiernas bestämmelse och framtid. 2. Af C. G. Estlander
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
147
Konstakademiernas bestämmelse ochframtid.
IL
Dâ de fria konsterna i Italien skilde sig ifrån yrkena och i
egna samfund under statsmaktens hägn sökte gifva sig anseende,
trygghet och ett eget uppfostringssystem, skedde det utan motstånd
från de i skråen qvarstående yrkena. De öppnade sig sjelfmant
för att låta den högtsträfvande medlemmen efter lust och lynne
göra sig sin plats bland samhällets verksamhetskretsar. Modern
lät icke förnimma någon klagan öfver att den lyckligast lottade
af sönerne skilde sig från det stilla, enformiga, borgerliga hem-
met. I Frankrike derimot skedde öfvergången under en lång och
liflig fejd, hvars vexlingar man kan följa temligen noga. Iföljd af
långvarigheten röjer denna befrielsekamp i Frankrike bättre det
intima förhållandet mellan parterna, och måhända bidrog icke
litet den starkare spänningen till att man här sköt öfver det mål,
som sattes för akademierna i Italien.
Orsaken till detta motstånd är väl att söka delvis deri, att de
fria konsterna här icke egde så många eller så högt uppburna
snillen, hvilkas bana det skulle varit vanskligt att vilja spärra,
men mera deri att skråen i Frankrike längre bibehållit sin gamla
och fasta ordning. La maîtrise des peintres et sculpteurs, hvars
första kända urkund daterar sig från 1260, hade flere gånger och
senast 1622 dragit försorg om dess förnyelse, och för hvarje gång
hade skrået förstått att förskaffa sig större privilegier. Imot det
att böterna endels gingo till konungen åtnjöt skrået åtskilliga
lättnader i den medborgerliga tungan, men det vigtigaste privilegiet
var, att allt hvad måleri och skulptur hette, från och med slät-
måleri till och med altarbilder, var förbehållet medlemmarne af
skrået. Det var ingen hederssak och ej heller blott en förmån
att tillhöra skrået, det var en ren nödvändighet för en hvar, som
ville utöfva och lefva af dessa konster. Det var godt och väl att
Poussin, Vouet, Bourdon och andre lärt sig den stora konsten i
Italien; om de icke hade att uppvisa gesäll- och mästarbref, ut-
färdade i vederbörlig ordning, kunde skråets maîtres jurés slå ned
i deras atelier, konfiskera och pliktfälla. För att få utöfva målar-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
