Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Åttonde häftet, augusti - Konstakademiernas bestämmelse och framtid. 2. Af C. G. Estlander
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
148 FRAMTIDEN. FJERDE ARGANGEN. 1871. AUGUSTI.
konsten i Paris, inlenmade Lesueur, Frankrikes Rafael, vid tjugufem
års ålder sitt mästarstycke. Ett sätt fanns dock att undgå skrået,
i det man skaffade sig en kunglig fullmakt eller brevet och blef,
som det hette, peintre du roi. Det var sålunda Poussin kunde
uppehålla sig på 1640-talet några år i Paris, och sålunda utöfvade
äfven Vouet och Lebrun, hvilken dessutom åtnjöt kanslern Séguiers
särskilda ynnest, sin konst, oberoende af skrået. Denna utväg hade
öppnats, sedan föregående regenter, särdeles Henrik IV och Maria
Medici, begynt för sina ändamål inkalla italienska och flamländska
mästare, och hade derefter alltmera anlitats af de ynglingar, som
hos desse lärt sig konsten. Egentligen innebar fullmakten ett
arbete i konungens tjenst, men den sträckte sig innan kort äfven
till högadelns. Snart svärmade i de stores palatser liksom i Louvren
en mängd artister, hvilka ur skråmästarnes synpunkt voro idel
bönhasar. Detta var så mycket betänkligare för deras privilegier,
som äfven handtverkskonstnärer begagnade samma utväg, hvarför
ock deras diktan och traktan gick ut på att stäcka ofoget. I
1622 års privilegier hade det lyckats dem, att få rättigheten att
béfullmäktiga inskränkt till konungen, drottningen, prinsarne och
prinsessorna af blodet, med det vigtiga tillägg, att den breveterade
artisten borde verkligen vara inskrifven på den höga personens
hushållslista, hvarförutom ändock skråets maîtres jurés hade rätt
att hos dem, lika väl som hos de egne, visitera för att pröfva
arbetenas beskaffenhet.
Att denna ordning var omöjlig för de fria konsterna, kan man
sluta deraf att den, ehuru något senare, blef omöjlig äfven för de
ofria. Den finare bildning, af hvilken de förras idkare blifvit del-
aktige sedan de begynt röra sig i de stores umgängesverld, gjorde
en sådan sammanslutning med handtverket i dess lägsta grader
odräglig, men det fanns ännu vigtigare skäl, hvarför en brytning
måste inträda. Skrået hade aldrig egt någon betydelse för det
estetiska värdet hos verken; det var de materiela pröcedyrerne
v och i all synnerhet materialens godhet, som skrået pröfvade och
garanterade hos sina medlemmars arbeten. Man finner af statu-
terna för den gamla Communauté des paintre et taiïleor ymagier
à Paris, att böter voro utsatta för dem, som icke på faststäldt
sätt förgylde och försilfrade bilderna, och senare tillkommo be-
stämningar i afseende å moraliska egenskaper, såsom anständighet
och hederlighet, men huru verken skulle motsvara konstsinnets
fordringar eller beträffande stylen, derom talades i skråen ej ett
ord. Då nu imellertid i de fria konstverken detta blifvit nästan
allt och de materiela egenskaperna voro af underordnad betydelse,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
