Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Åttonde häftet, augusti - Konstakademiernas bestämmelse och framtid. 2. Af C. G. Estlander
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KONSTAKADEMIERNAS BESTÄMMELSE OCH FRAMTID. 149
var skråets kontroll med hänsyn till dem af föga gagn för allmän-
heten. Det kunde pä intet sätt befrämja dugligheten i sjelfva konst-
utöfningen, men väl kändes skråmästarnes visiter, hvilka gälde fär-
gerna, duken, marmorn, bronsen, i värsta fall äfven bildernas na-
kenhet eller deras lämpliga kostymering för kyrkan, såsom ett ge-
ment trakasseri, hvilket det också icke sällan var. Likaledes hade
de fria konsternas ekonomi väsentligen förändrat sig sedan medel-
tiden, då de voro så att säga inneslutna uti handtverkskonsten,
ungefär som kärnan i ett skal. Då för tiden imottog mästaren i
sin verkstad beställningar på dekorativa arbeten, deri de fria konst-
verken ingingo utan att skiljas från det rent handtverksmässiga.
Helgonbilderna gingo i ett köp med skåpet som inneslöt dem,
med altarverket bestäldes ramen såväl som duken, och med fönster-
glasen äfven målningarna på desamma. Mästaren lät utföra de
skilda beståndsdelarna af sin arbetspersonal, för hvilken han på
en gång var husbonde, målsman, lärare och löngifvare. Ju mer
de fria konsterna utvecklat sig, hade deras verk afsöndrat sig från
det dekorativa sammanhanget, och blifvit specialiteter, som fordrade
hvar och en sin man. I samma mån hade den frie konstnären
skilt sig ur arbetspersonalen och blifvit en mästare för sig, hvilken
i långt mindre grad var i behof af en arbetspersonal i sitt hus,
helst sedan han äfven mer och mer begynt sysselsätta sig med
kabinettsstycken, porträtter och dylikt. Han kunde väl i sin atelier
använda några biträden samt älska och uppfostra dem som sina
lärjungar, men deras husbonde och löngifvare behöfde han icke
vara. Den skråordning, som reglerade hans förhållande till eleverne
och desses utveckling från lärling till gesäll och mästare, var för
honom främmande, och likaså förändradt var hans förhållande till
kunderna, i synnerhet sedan han begynt arbeta mera för palatset
än för kyrkan. Butik och skylt voro obligatoriska för skråmästaren,
men stötande både för honom och hans kunder. Var skråets
kontroll olämplig att förmå honom till godt arbete och var dess
garanti otillfredsställande för hans kunder, så behöfdes ock en
annan vädjobana, der han kunde visa kraften af sin konst, än
marknader, dit skråmästarne förde sina mindre varor, och der
»maîtres jurés» höllo sträng räfst med alla utbölingar. Men dess-
utom hade i skrået inrotat sig ett missförhållande som, menligt
för de ofria yrkena, var förderfbringande för de fria. Verkstä-
derna med inventarier och kunder voro ärftliga och hade till stor
del kommit i händerna på égaré, hvilka alldeles icke voro mästare
och ledde arbetet som en entreprenad, men dock egde en mästares
säte och stämma i skrået. Det var uppenbart att ett sådant miss-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
