Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Åttonde häftet, augusti - Konstakademiernas bestämmelse och framtid. 2. Af C. G. Estlander
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
150 FRAMTIDEN. FJERDE ABGÄNGEN. 1871. AUGUSTI.
förhållande skulle degradera den artistiska uppfostran i verkstaden
samt i skrået införa intressen, som gjorde skråtvånget än mer
tryckande för det fria högre konstnärskapet.
För allt detta ville man imellertid icke öppna ögonen. Långt
ifrån att reformera skrået i en liberalare, för de fria konsterna
bättre lämpad riktning, hängde mästarne desto ihärdigare fast vid
privilegierna, ju mera öfverhängande faran blef att skrået kunde
förlora den kostbaraste delen af sin produktion. Den tid var ännu
långt aflägsen, då man skulle inse fördelarne af en fri täflan på
industriens område, och konstnärsskrået var icke det enda, som
med envis egoism fasthöll sina privilegier. Mest alla verksamhets-
arter i samhället voro på denna tid stängda inom dylika privile-
gierade korporationer, öfver hvilka regeringsmakten sväfvade ännu
ganska ogestaltad, och då nu i fråga varande korporation såg att
liksom ett skydrag nalkades hennes område, var blott alltför natur-
ligt att hon med omsorg sökte stänga till om sig. Dertill kom
att efter Richelieus död en allmän reaktion inträdde imot regerings-
makten, den han så energiskt utöfvat. En obeskriflig käckhet imot
styrelsen intog sinnena och utbröt i den så kallade fronden. I
känslan häraf togo nu också skråmästarne mod till sig och
gjorde 1646 en grundlig visitation hos samtlige breveterade, ej
undantagne ens de i Louvren bosatte, hvarefter följde en mängd
processer och chikaner vid domstolen i Châtelet. De visste hvar
man denna tid kunde få rätt imot konungen sjelf, om det gälde,
och inlemnade till parlamentets chambre des requêtes en skrift, i
hvilken de göra påståenden långt utöfver hvad deras privilegier
inneburo. De påyrkade att endast konungar och drottningar egde
rättighet att åt sig befullmäktiga konstnärer, och dessas antal
borde ändock inskränkas till ganska få, hvarefter mästarne slöto
med det impertinenta tillägget, »att skråets medlemmar voro bh-
redde till allt slags arbete i konungens och drottningens hus, när
helst det behagade deras majestäter att påkalla dem».
Från husvisitationerna hade en enda blifvit förskonad, näm-
ligen den trettioårige Charles Lebrun. Han var för tillfället, ehuru
ung, den mest firade konstnären i Paris, han hade nyss återkom-
mit från Italien och egde tillträde till drottningens intimare krets,
men han var dock son af en gammal skråmästerlig familj, och det
vill synas som om man hoppades att genom sitt undseende vinna
honom tillbaka. Om mästarne verkligen hyste en sådan förhopp-
ning, så kunde de aldrig göra ett större misstag. Lebrun, hos
hvilken anlagen för verlds- och hofmannaskapet voro starkt ut-
vecklade, blef tvärtom medelpunkten i det motstånd, hvartill de
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
