Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Åttonde häftet, augusti - Konstakademiernas bestämmelse och framtid. 2. Af C. G. Estlander
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
152 1 RAMTIDEN. FJERDE ARGANGEN. 1871. AUGUSTI.
iedan nu ger sig inrättningen titeln kunglig, hvarjemte i valda
ordalag uttalas förhoppningen att konungen skall, i likhet med
storhertigen i Florens, bestå en lokal och bekosta modeller.
De fria konsternas idkare hade nu visserligen sitt eget sam-
fund, omhägnadt af kungliga privilegier, men dessa voro till kraft
och verkan ännu ganska ovissa, så länge parlamentet icke inregi-
strerat dem, och i parlamentet voro skråmästarne säkrare än någon-
sin pa sin sak. Så när hade de genom prokuratorn fått en stor-
artad konfiskation i gång, om ej kanslern Séguier med all sin makt
trädt imellan. Det fanns dock på denna tid äfven tecken till en
annan makt, för hvilken skråmästarne syntes mera hugade att
jemka med sig, nämligen opinionens, och denna uttalade sig genast
för det nya samfundet på det mest lysande sätt. Dess seancer
besöktes af den fina verlden, och isynnerhet strömmade till dess
undervisningstimmar ej blott elever utan äfven andra, som ville
vaia med om de i Paris hittills ovanliga studierna efter lefvande
modell. Skrået, ehuru ingen vän af konkurrensen, fann sig vid
den nya medtäflarinnans framgång manadt att göra något som
tillförene icke runnit skråmästarne i hågen. La maîtrise despein-
tres et sculpteurs beslöt att gifva sig ett nytt namn och för fram-
tiden kalla sig Académie de Saint Luc, och derpå beslöt den nya
akademien att öppna, också den, en skola. Skrået egde rikligen
hvad den andra saknade, nämligen penningar, och ville nu grund-
ligen nedslå nykomlingen genom att göra allting dubbelt präktigare.
Då den kungliga akademien benämde sin ordförande president,
kallade skråakademien sin till prins, den egde en splendid lokal
och hyrde på en gång två modeller, samt saknade icke heller pro-
fessorer, ty i följd af missunnsamheten bland konstnärerne fun-
nos icke få utmärktheter, som afhållit sig från Lebruns företag.
Vouet sjelf blef skråakademiens förste prins.
Om reformen varit grundligare, hade den kungliga akademien
härmed verkligen kunnat erhålla ett dråpslag, men då den gamla
skråanden med sin slentrian, sitt småsinne och det låga vinstbe-
gäret satt qvar vid styret, båtade prinsen och de två modellerna
icke mycket, och då Vouet innan kort dog, läto de nye akademi-
kerne sin skola förfalla. Imellertid hade denna motsats mellan
tvenne lika benämda samfund, af hvilka det ena hade talangerna,
det andra tillgångarne på sin sida, uppväckt hos de fogligare sin-
nena en tanke på försoning, hvilken om den blifvit uppriktigt ge-
nomförd, hade helt säkert gett den allra bästa organisation åt
konstangelägenheterna i Frankrike. Efter många underhandlingar
beslöt verkligen den kungliga akademien att offra något af sin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
