Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Åttonde häftet, augusti - Konstakademiernas bestämmelse och framtid. 2. Af C. G. Estlander
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KONSTAKADEMIERNAS BESTÄMMELSE OCH FRAMTID. 153
högfärd, skrået äter något af sin egensinnighet för det gemensamma
intressets skuld. En Académie de jonction kom till stånd 1651
med en samfäld lokal, gemensamma sammankomster, vid hvilka
skråmästarne och akademikerne togo plats om hvarandra, ett ge-
mensamt råd af tolf äldste, som valdes utan afseende å stånd,
samt gemensam skola, der lärlingarne och eleverne lärde sig på
samma bänkar. När någon anmälde sig till upptagning, borde
afgöras om han blefve upptagen som mästare eller som akade-
miker. Någon egentlig sammansmältning kom således icke i fråga.
Hufvudsakligen ville man på båda hållen vinna nya förmåner,
skråmästarne genom att komma i åtnjutande af akademikernes
högre anseende, akademikerne, som omsider på detta sätt fingo
sina privilegier bekräftade af parlamentet,. genom att komma i åt-
njutande af skråets bättre tillgångar.
Ehuru blandade bestodo de båda samfunden vid sidan af hvar-
andra, men en god början var imellertid gjord. Utom att den
förenade akademien var kraftigare, genom att ega de dubbla re-
surserna af talanger och tillgångar, var hon ock bättre än den
kungliga deri att hon, såsom en verklig korporation, medgaf val-
och beslutande rätt åt alla sina medlemmar. En olägenhet, som
likväl med tålamod och klokhet kunnat öfvervinnas, uppstod vis-
serligen häraf, i det att de låga lederna af skrået, paraplymakarne,
förgyllarne, träsnidarne, ville på ett nog bullersamt sätt göra sina
röster gällande vid sammankomsterna. Medlarne sökte att ställa
saken till rätta genom att öppna extra sammankomster för högre
teoretiska spörsmål, vid hvilka handtverkarne skulle ledsna och
lemna fältet åt akademikerne. Men tyvärr hade ståndsförordningen
hunnit bilda en alltför djup klyfta mellan de olika beståndsde-
larne inom samfundet. Lebrun och med honom de finaste aka-
demikerne togo från början ingen befattning med det förenade
samfundet och andre bland de delikatare medlemmarne stötte sig
vid handtverkarnes stora talan. De föredrogo att i hemlighet vinna
regeringen för en åtgärd, som blef afgörande och törhända äfven
var oundviklig, emedan den var tidsenlig. Efter frondéns resul-
tatlösa buller, inträdde en omsvängning i tänkesätten, hvilken
oimotståndligen förde Frankrike i armarne på enväldet. De fria
konsterna hade nyss funnit en oberoende organisation, inom hvil-
ken samverkan med handtverkskonster kunde för framtiden lofva
dem den sundaste och tryggaste utveckling. Ville man vinna mera,
måste man afbryta den låga bekantskapen, och det fanns någon-
ting som nu aktades mera än oberoende, och det var monarkens
ynnest. För att sola sig i hans glans, offrade högadeln sitt obe-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
