Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Åttonde häftet, augusti - Konstakademiernas bestämmelse och framtid. 2. Af C. G. Estlander
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KONSTAKADEMIERNAS BESTÄMMELSE OCH FRAMTID. 157
meddelade henne monarkens vilja. Akademiens förste protektörer
voro kardinal Mazarin och efter honom den gamle kanslern Séguier,
men den ledande var i sjelfva verket Colbert, öfverintendenten för
de kungliga bygnaderna, hvilken har förtjensten af denna aka-
demis slutliga reorganisation, och som i tiden äfven blef dess pro-
tektör. Befattningen innehades sedan af öfverintendenterna till
1743, då Ludvig XV förklarade sig för protektör, hvarefter konun-
gen besörjde angelägenheterna genom nämde höge embetsmän.
Inom akademien sköttes verket närmast protektören af en directeur
och vid dennes sida af en cliancélier samt under desse af fyra
recteurs. Så mångfaldiga voro väl icke ärendena, som man af
denna embetsmannahierarki skulle sluta till. Utom arbetena i de
kungliga bostäderna och expositionerna, utgjorde undervisningen
egentliga området för akademiens verksamhet. Den bedrefs full-
komligt skolmässigt enligt Caracciemes metod turvis af de tolf
professorerne, bland hvilka man ofta finner äfven vetenskapsmän
invalde. Såsom en högsta klass för de af akademiens elever,
hvilka lyckligen bestått alla konkurrenser, anlades 1664 franska
akademien i Rom, hvilken förestods af en delegerad ifrån Paris.
Sin fullständiga utveckling uppnådde verket 1676, då Colbert lät
konungen utsträcka akademiens verksamhet öfver hela riket. I
förordningen af detta år upprepas än en gång Lebruns grund-
tanke. »En stats lyckosamhet och glans beror ej blott på upp-
rätthållandet af vapenäran utåt, men också derpå, att man låter i
det inre rikedomens ymnighet framqvälla samt vetenskapers och
konsters prydnad slå ut i blomma». Konungen erkänner att pariser-
akademiens medlemmar väl uppfylt sina åligganden: »de hafva gjort
och göra oss alla dagar angenäma tjenster genom de förträffliga
arbeten, hvarmed de prydt och riktat våra kungliga bostäder», och
i betraktande häraf uppdrogs åt Colbert, »öfverintendenten för
vara bygnader, konster och manufakturer», att på lämpliga orter
i landet inrätta akademiska skolor för måleri och skulptur, hvilka
skulle förestås af funktionärer, utsände ifrån pariserakademien.
Sålunda var nu akademien förvandlad från en oberoende, af
suveränen blott protegerad korporation till ett statsinstitut för de
fria konsternas befrämjande i riket, med hufvudsakligt åliggande
att vara en undervisningsanstalt. Men Lebrun var icke tillfreds
med det inflytande och anseende som häraf härflöt och som främst
kom honom sjelf till godo i egenskap af allrådande direktör inom
akademien. Hon borde ega formligt monopol på målar- och bild-
huggarkonstens utöfning. En sannskyldig representant på sitt
område af den stora enhetsprincipen ville han icke stanna förr än
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
