Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Åttonde häftet, augusti - Moderna samhällsförbättrare och deras läror om familjen och staten. 1. Af Carl von Bergen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
MODEKNA SAMHÄLLSFÖRBÄTTRARE. 163
i hela deras oblyga nakenhet. »Kommunen» i Paris, hvars skräck-
välde bief af sâ kort varaktighet, representerade utan tvifvel den
mest omfattande politiska och sociala reaktion, som vårt århun-
drade bevitnat. Men dessa ursinniga hatare af framåtskridandet
och kulturen, som öppet proklamerade sin afsigt att inom samhälls-
lifvets alla områden göra »table rase», ville det oaktadt helsas
såsom samhällsförbättrare och sparade ej på storståtliga löften om
folkens pånyttfödelse under den röda fanan. »Kommunens revo-
lution af d. 18 Mars», heter det i ett af »de federerades» mani-
fest, »inleder en ny tidsålder i politiken, det praktiska lifvet,
vetenskapen och konsten. — — Hvad oss beträffar, medborgare
i Paris, hafva vi en mission att fullborda, nämligen en ombildning
af det moderna samhället, den fullständigaste och följdrikaste af
alla de revolutioner, som hittills spridt sitt ljus öfver historien.» —
Vi skola i det följande taga i betraktande det egentliga skaplynnet
hos den nyaste kommunismens »mission», för att derefter, sedan
sjelfva fakta blifvit faststälda, söka deras förklaring i tidsförhål-
landena samt ytterst i de idéer rörande samhällets natur, hvilka på
senare tid blifvit satta i omlopp från Frankrike och blifvit ett
slags trosbekännelse för omstörtningsmännen i Europa.
Så långt den vesterländska bildningen hunnit framtränga på
vår jord, hafva underrättelserna om den s. k. kommunens sista
oerhörda nidingsdåd kommit millioner hjertan att stelna af fasa.
Paris i lågor, dess praktbygnader, kyrkor, historiska minnesvårdar
delvis förstörda, dess konstskatter sväfvande i fara att dela samma
öde, verldsstaden prisgifven åt vanvettiga hopars förstörelseraseri,
åt sköflingen och mordet, och detta allt ett verk af fransmän,
parisiska män och qvinnor! Främlingen stod rådlös inför dessa
utbrott af en nästan öfvermensklig ondska; utan förmåga att hjelpa
lyssnade man till ångestropet från ordningens vänner i Frankrike,
de åsyna vitnena till så många gräsligheter; ännu i denna stund
kan man ej utan rörelse höra skildringen af hvad de nödgats upp-
lefva. »Hurn beskrifva vår bäfvan och skräck under dessa nätter»,
skrifver Edmond de Pressensé i uppsatsen Paris sous la commune
i Revue des deux Mondes d. 15 Juni 1871, »då man trodde sig
se, tvärs igenom den jättestora brandens lågor, en ringdans utaf
afgrundsandar, som slungade förstörelsen utöfver vår olyckliga
stad, i synnerhet riktande sitt raseri mot det, som utgjorde dess
prydnad och ära! De hafva uppbränt konungarnes palats, oaktadt
de der tillstält råa festligheter, sägande till det suveräna folket:
du är hemma hos dig! Lika litet hafva de skonat det borgerliga
palatset, som varit skådeplatsen för deras demagogiska orgier.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
