Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Åttonde häftet, augusti - Anmälningar - Ett bidrag till myntkännedomen i Sverige. (Beskrifning öfver svenska kopparmynt och poletter af Stiernstedt. 1. Kopparmynt). Af M. Lagerberg - Vår yngsta poesi. (Söderifrån. — Dikter af Montgomery-Cederhjelm). Af C. S—e
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
180 FRAMTIDEN. FJERDE ÅRGÅNGEN. 1871. AUGUSTI.
Forskningens vänner i allmänhet och numismatikens i synnerhet
hafva visserligen fullt skäl att vara friherre Stiernstedt tacksamme
för hans om mycket nit och intresse för numismatiken vitnande, nu
utgifna Beskrifning öfver svenska kopparmynt.
M. Lagerberg.
Vår yngsta poesi,
Söderifrån. Sonetter. Stockholm. Filip Nordensons förlag, 1871.
Dikter af Hugo Montgomery-Cederhjelm. Örebro, A.br. Bohlin 1871.
De blodiga strider, som under denna senare tid rasat der
borta i söder, synas icke hos oss hafva förskräckt sånggudinnorna,
hvilka ju annars pläga skrämmas till tystnad af krigets vapenbrak.
På den s. k. sköna litteratur, som brukar hota att vid jultiden
öfversvämma oss med sina väldiga vattenmassor, tycktes vi ej heller
förra året lida någon brist, och den lifaktiga arbetshågen inom vår
odlings alla grenar låter icke minst förnimma sig ibland vitter-
’ hetens täflingslystne idkare. Det »bleklagda» svar, som man van-
ligtvis har till hands på frågan, huruvida vår tid är poetisk, anse
vi oss väl ingalunda kunna motsäga, men vi böra derföre så mycket
mera glädja oss åt hvarje gryende talang, som gifver oss hopp om
bättre tider, och med fröjdfullt sinne lyssna till de lärktoner, som
bebåda en ny vår. Den vitterhetsälskande svenska allmänheten
har väl ock i våra dagar sina förklarade gunstlingar, men hon
har redan lärt sig utantill deras sista sånger och längtar nu åter
efter nya. »Fåglarnes» sångare har väl icke alldeles upphört att
slå sin guldsträngade lyra, men hans sångmö synes nu med sina
minnen helst knäböja hos dem, »som gått att sofva hos de döde».
Skalden »i pansar» har bortlagt sin stålskrud och metallklangen
från hans strängaspel hänför ej nu som förr den svenska ungdomen ;
Sveriges yngste skald, han, som en gång var frihetens och de ädla
bragdernas hänförde sångare, synes nu, i dessa de verldshistoriska
tilldragelsernas dagar, af intet kunna förmås ens till minsta knäpp-
ning på lyran; han, som en gång lofvade att »på alla stigar, i
alla kosor slå den ljudande tamburin», tyckes sedan någon tid vilja
hota oss med, att all hans tjusande poesi, alla de sköna framtids-
förhoppningar, som ur diktens verld strålade honom till mötes —
»allt var blott en sommarnattsdröm». — Under den tystnad som
sålunda råder bland våra skalder, lyssna vi uppmärksamt till hvarje
ny stämma, som eger några välljud att skänka oss, och de unge
sångarne kunna i allmänhet hos den bildade allmänheten påräkna
ett hjertligt mottagande. Såsom representanter af vår yngsta poesi
vilja vi framhålla författarne till ofvannämde tvenne diktsamlingar.
En egendomlig företeelse inom våra dagars vitterhet är dik-
tarnes framstående förkärlek för sonetten. Nu mera torde väl
sällan några de spädaste »lyriska försök» lemnas i allmänhetens
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
