Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Åttonde häftet, augusti - Anmälningar - Vår yngsta poesi. (Söderifrån. — Dikter af Montgomery-Cederhjelm). Af C. S—e
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ANMÄLNINGAR. 181
händer, utan att vara behörigen åtföljda af ett större eller mindre
antal dikter af denna art. Det blefve en lång och rätt lärorik
historia, om man ville förtälja sonettens lefnadsöden i Sverige allt-
ifrån Stjernhjelms tid och intill våra dagar, då sonetter med anspråk
på snille och smak årligen deltaga i de vittra idrotternas täflan,
och andra, utan dylika anspråk, blygsamt dölja sin obemärkta till-
varo i julkalendrar och skämttidningar. Vi vilja naturligtvis inga-
lunda underskatta sonettartens värde, utan finna tvärtom alltid ett
visst behag uti att se denne äkta aristokrat bland versslagen, som
uppträder i afmätt takt och med sirliga manér, och sällan aflägsnar
sig utan att säga något artigt eller qvickt, och när vi läsa sådana
sonetter, som några af Snoilskys yppersta, kunna vi icke annat än
glädjas åt den höga språkutveckling, hvarom de bära vitne, på
samma gång som de tjusa oss med sin fulländade form, hvilken
redan tjenat till mönster för mera eller mindre lyckade efterbild-
ningar. Bland de förra vilja vi räkna sonett-cykeln »Söderifrån».
Vi se i dessa dikter ett nytt bevis på huru söderns sol väl-
görande uppvärmer det nordiska skaldelynnet och huru en fantasi,
»som ammats upp bland isar», snart slår ut i blom under ettvar-
mare luftstreck. Det hjerta, som sjungit dessa sånger, saknar ej
sin glöd; väl förekomma stundom några uttryck, i hvilka rim-
tvånget fått qväfva skönhetssinnet, men i allmänhet, kan sägas, att
dessa sonetter framträda i en ädel form, och deras innehåll är ej
sällan en verkligt vacker tanke. Vi tro oss göra våra läsare ett
nöje, då vi meddela följande prof på författarens talang.
Utmed Ticino.
Om morgonen att vandra kring i snö,
Att höra munk-hospizets hundar skälla,
Och lyss till bruset af Ticinos källa,
Just frigjord utur isig gletschersjö!
Om qvällen se, hur samma dag kan dö
I nejder, yppigt glödande och sälla,
Der lagern grönskar och der drufvor svälla:
Natur, som blomstrar evigt ur sitt frö.
O, vore lifvet likt Ticinos dal!
Jag toge gerna, — hade blott jag val, —
En isig morgon med en qväll så fager.
Jag bure gerna snö uti mitt hår,
Om lifvets afton bief en sådan vår
Med sol, med drufva och med evig lager.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
