Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Åttonde häftet, augusti - Strödda meddelanden - De religiösa förhållandena och sektväsendet i Ryssland
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
186 FRAMTIDEN. FJERDE ÅRGÅNGEN. 1871. AUGUSTI.
elementet är en makt, hvaröfver regeringen helt och hållet förfogar,
kan detta dock äfven bli ett hinder för henne, alldenstund det sträfvar
att frigöra sig från despotismens bojor, känner behof af en renare
luft än den, man inandas vid läsningen af kejserliga förordningar.
Om Ryssland kommer att lida af våldsamma inre skakningar, skola
dessa tvifvelsutan härröra från kyrkan. Jäsningen är redan nu stor,
och alla provinserna hafva någon känning deraf. Statskyrkans innersta
märg tares af söndringens spetälska och det religiösa området har
blifvit en tummelplats för en mängd små sekter, somliga temligen
gamla, andra nya, alla symptomer af en svår sjukdom, som en dag
skall förorsaka kyrkans undergång.
Ingenting är mer karakteriserande för den äkta ryssen än hans
förhallande till den ortodoxa grekiska kyrkan. Visserligen har den
religiösa fanatismen öfverallt förorsakat afvikelser af dels löjlig, dels
beklagansvärd natur, men ingenstädes hafva dess yttringar varit så
egendomliga som i Ryssland. Den som lefvat bland ryssarne, märker
snart att sadana besynnerligheter, sådana vidriga läror icke lätt kunna
uppkomma på en annan jordmån.
Den grekiska kyrkoläran måste hufvudsakligen förefalla ryssarne
som ett inveckladt system af ceremonier. Nationens böjelse för ett
byråkratiskt formelväsen gynnade ännu mer denna åskådning. Den
dogmatiska delen af religionen, som hos protestanter och katoliker
spelar den mest framstående rollen, förbief torftig, under det guds-
tjensten blef allt präktigare. Den helige ande utgår från fadren, men
ej tillika från sonen, såsom hos den vesterländska kyrkan; utom denna
lärosats får man tro hvad man vill och är dock en god grekisk ortodox,
en »rättrogen» kristen. Antager någon för yttre fördelars skull den
grekiska läran, så kan man ingalunda med bestämdhet göra honom
den förebråelsen, att han varit sin inre öfvertygelse otrogen. Tro och
tänka far han i det närmaste hvad han vill, han måste endast noga
fullgöra de vidlyftiga till gudstjensten hörande öfningarna.
Sekter finnas redan i den äldsta tiden, ty redan från början före-
kommo små olikheter i ritualböckerna. Ritualboken representerade för
ryssen hela religionen. Nu lade ryssarne fordom (liksom än i dag) vid ett
manuskript högsta vigten derpå, att det var slätt och snyggt samt utan
ändringar. Om en af afskrifvarne af en ritualbok begi’ck ett fel, om
han upprepade uttryck eller utglömde af försummelse flera vigtiga ord,
så visste han, att han fick mera betaldt, om han lät felet qvarstå oför-
ändradt, än om han rättade detsamma. Må handskriften gerna hvimla
af tryckfel, tänkte man, blott den ej blir vanprydd genom rättelser.
Vid Rysslands söndersplittring i medeltiden, vid afskyn i sextonde
århundradet mot den som djefvulsk ansedda boktryckerikonsten hade
man ännu ej rätt märkt de många skiljaktigheterna i handböckerna.
Man visste, att det i en kyrka i Nowgorod sjöngs: »O Herre, för-
barma dig!» under det att det hos de flesta hette: »Herre, förbarma
dig!» Detta ord »O!» föranledde strax uppkomsten af en sekt, då som
bekant utropet: »Herre, förbarma dig!» (»Gospodi pomilui») spelar en
vigtig roll i den ryska gudstjensten. Hvarje kyrka påstår att den
ritualbok, som hon eger, är den riktiga. Om genom skriffelen en
omening uppstått, ja till och med om afskrifvaren inflickat en not
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>