Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nionde häftet, september - »Nyrationalismen» och dess motståndare. Ett ord med anledning af det nordiska kyrkomötet. Af Carl von Bergen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
NYRATIONALISMEN OCH DESS MOTSTÅNDARE. 195
uppkomst, dess stiftares personlighet och vitnesbörd om sig sjelf,
om kyrkans ställning till den moderna kulturen, om trons förhål-
lande till vetandet — de låta sig numera tidt och ofta förnimmas
äfven hos oss, inom umgängeslifvet såväl som i den offentliga
diskussionen. Hos oss som annorstädes har ur forskningen alstrats
klarhet och ur klarheten åstundan att rödja ur vägen det alltför
bristfälliga, ombilda det föråldrade i kyrkans lära och författning
till trognare öfverensstämmelse med hennes ursprungliga ideal. Så
hafva tidens reformatoriska sträfvanden vunnit fotfäste äfven i
vårt land och der, i synnerhet bland det yngre slägtet, väckt till
lif en i styrka växande opposition mot »bekännelsetrohetens» dok-
triner, hvilkas oförenlighet med logik och vetenskap, med förnuftig
samhällsutveckling och sann kristendom blifvit snart sagdt ett axiom
för det upplysta religiösa medvetandet. Den rådande djupa sön-
dringen mellan den ortodoxa prestläran och evangeliet om Kristus,
sådant det uppfattas af de bildades mängd, förnekas knappast ens
af konfessionalismens egna sakförare. Tvärtom hafva de utaf det
äfven hos oss allt märkbarare framträdande kritiska pröfnings-
begäret tagit sig anledning till ökad jämmer öfver »annalkandet
af det stora affallet i Guds kyrka», föga besinnande huruvida ej
detta »affall», närmare skärskådadt, visar sig som ett affall allenast
från de okristliga satser, hvilka med hårdhet drifvas utaf en i
Sverige bofast »gruopvækkende kras Orthodoxi»l). Ar ifrån år
höres Wäktaren, med obetydliga variationer, ånyo inskärpa temat
om tidens »otro» och »antikristiska verldsvishet», någon gång i
samband med non-plus-ultra expektorationer öfver »den filosofiska
otrosande, som blåser i rikets första universitetsstad, förhärjande
våra blomsterfält, våra framtida förhoppningar om ett slägte, starkt
genom kristlig tro och dygd»2). I samma tidning från ett af de
närmast föregående åren finna vi en uppsats om Svenska folket
och rationalismen, hvilken i visst afseende torde kunna gälla som
typisk för ortodoxismens sätt att besvara frågan om den pågående
religiösa stridens egentliga syfte. Vi återgifva på grund häraf det
hufvudsakliga af i fråga varande (med den kända signaturen S. L. B.
undertecknade) framställning. Författaren yttrar följande:
’) Omdömet återfinnes i den danska tidskriften For Ide og Virkelighed.
2) Alla citaten återgifva verba formalia, hemtade ur en samling profbitar på den
svenskt ortodoxa polemikens innehåll och ton under de senaste åren. — Det ofvan-
nämda utfallet i Wäktaren, som var riktadt mot den boströmska filosofien, bemöttes
med stor skärpa af en författare i Aftonbladet genom ett nekande svaromål på frågan-.
Ar kristendomen och statskyrkodogmatiken detsamma?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
