Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nionde häftet, september - »Nyrationalismen» och dess motståndare. Ett ord med anledning af det nordiska kyrkomötet. Af Carl von Bergen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
196 FRAMTIDEN. FJERDE ARGANGEN. 1871. SEPTEMBER.
»För ett folk såväl som för den enskilde inträda vissa tidpunkter,
dä ett val mellan tvenne hvarandra motsatta vägar blir en nödvän-
dighet och hvarvid framtiden kommer att bära en outplånlig prägel
af det beslut, som togs i den afgörande stunden. Gäller valet något,
som är af vigt för det högre, det andeliga lifvet, blir dess afgörande
betydelse så mycket större. För svenska folket synes ett dylikt val
nu stunda — valet imellan rationalismen eller hvad vi med ett svenskt
ord vilja kalla förnufts-tron och den gamla bibel- och församlings-tron.
Låtom oss, för att rätt förstå detta val, först taga med några ord i
betraktande skilnaden mellan dessa båda.–––––- Skilnaden mellan
rationalismen och bibeltron kan med dessa få ord uttryckas: Rationa-
listen lefver af sitt förnuft, den rättfärdige lefver af sin tro. Det
är valet mellan denna förnuftsvishet, som lefver af och i sig sjelf,
och församlingstron, som lefver af hvart och ett ord, som går
ur Guds mun, hvilket ställes fram för allt svenska folket. Ty
såväl hos rationalismen som hos församlingstron visar sig i våra dagar
stor verksamhet och ett nytt lif. De tränga sig, hvardera från sitt
håll, med makt på folket, och i längden måste icke blott de enskilda
utan folket göra sitt val. llationalismen framträder både i lärd och
populär form och försöker såväl inom vetenskapen som tidningspressen
att uttränga den gamla församlingstron i vårt land. Den filosofi, som
hos oss intagit vigtiga lärostolar vid båda universiteten, har i hufvud-
saken kommit, beträffande kristendomen, till samma resultat som ratio-
nalismens förkämpe i Amerika, Parker»). De vigtigaste och förnämsta
af kyrkans trosläror kunna icke längre bestå inför förnuftets domstol.
Parker är en föregångare till den store reformatorn, som en gång helt
och hållet skall bortrensa den ortodoxa surdegen d. v. s. allt öfver-
naturligt ur religionen. En stor del af den studerande ungdomen
får således vid universiteten lära, att Kristus icke är väsentligen skild
från andra menniskor. De liksom han äro alla Guds söner. Någon
annan försoning än den, hvilken menniskan genom sin egen bättring
kan åstadkomma, behöfs icke.
Den vishet, som filosofien predikar från lärostolarna, upprepas af
åtskilliga tidskrifter i Sverige, hvilka mer eller mindre öppet förklarat
krig mot renlärigheten eller ortodoxien. I släpet på vetenskapen
följer slutligen en lång rad af tidningar och dagblad, hvilka med en
mun förklarat den gamla läran utdömd och föråldrad, och som begagna
alla möjliga tillfällen att hos folket inplanta den tron, att den kristen-
dom, som predikas i kyrkorna och läres i skolorna, blott är en prest-
lära. I stället hänvisas folket, för att finna näring för sina religiösa
bchof, till Parker oeh hans lärjungar bland oss. Härtill komma slut-
ligen en mängd ströskrifter och afhandlingar, populära föredrag m. m.,
hvilka läsas af tusenden och på samma sätt söka göra rationalismen
till folkreligion. Så förstå vi, att rationalismen hos oss från många
håll framträder med stor lifaktighet och stora anspråk att göra sig
gällande såsom den enda rätta uppfattningen af kristendomen. Ehvad
den nu möter oss i vetenskaplig eller populär form, är den sig lik i
hufvudsaken och vill äfven detsamma — undantränga renlärigheten
och ortodoxien, d. ä. församlingstron, och i stället sätta förnuftet.»
’) Jfr. en uppsats om »Parker och den religiösa frågan» i Nordisk Tidskrift.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
