Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nionde häftet, september - »Nyrationalismen» och dess motståndare. Ett ord med anledning af det nordiska kyrkomötet. Af Carl von Bergen - Om Bernhard Elis Malmström som menniska och skald. 1. Af P. A. Gödecke
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
206 FRAMTIDEN. FJERDE ÅRGÅNGEN. 1871. SEPTEMBER.
diga snille redan röjde honom såsom bildande konstnär af rikaste
löfte», då i det stället sorgebudskapet kom, att denne yngling under
badning i sjön Möckeln i Carlskoga bergslag genom drunkning
omkommit. Båda dessa bröder tyckas redan »tidigt hafva känt
sina vingar växa»; tillsamman hade de studerat Greklands skalde-
sång, och hade i hoppet sett den dag, då de vid högskolan skulle
få fortsätta detta sköna studium. Af Goethes härliga berättelse
Wilhelm Meister hade deras som så mången annans håg blifvit
tänd att en gång med egna ögon få se Grekland och Italien, skön-
hetens och konstens paradis på jorden. Den verldsbekanta lilla
visan: Kennst du das Land? och det i sin oskuldsfulla hängifven-
het så sköna omqvädet »Dahin! Dahin!» hade varit deras hjertans
och förhoppningars sång. Nu stod skaldeynglingen ensam qvarpå
Nordens, på jordens strand och sjöng öfver brödren, som dragit
mycket längre bort än till skönhetens jordiska paradis:
»Vi skulle mötas här — var det ej så? —
I Odins lunder, i Minervas salar.
Der Fyris’ böljor genom nejder gå,
I hvilka minnet ur livar torfva talar;
I dessa ängder mötesplatsen var.
Hvi kom du ej till klassiskt väna stranden,
Der ensam, ängslig, tyst jag vandrar qvar
Och famlar vilsen efter brodershanden?
Vi skulle här förnyat än en gång
De kära drömmarna från forna tider;
Vi skulle lyssnat än till Grekens sång,
Följt filosofen i hans höga strider.
Vi skulle ha förklarat konstens mål;
I luftig rymd vi skulle oss ha solat
Bland himmelsteckneua hos din Jean Paul —
Och mycket, mycket, broder, än vi skolat.
»Kennst du das Land?» — Mins du den sången än?
Och mins du landet, dit vi flögo båda
På längtans vingar i vårgryningen,
För att det sköna i dess hembygd skåda?
»Dahin! Dahin!» — Det blef ej något af:
Den sköna drömmen fingo vi ej åter. — — ■
Din ungdomsresa slutats i en graf;
Hvar slutar hans, som står bredvid och gråter?»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
